Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Poetisk eftersommar 1888-1896
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
606 VIKTOR RYDBERG
han till god del med sin sång, genom vilken han vill
sjunga in ädla tankar och ädelt dåd i Sveriges
folk.
Hur lik är icke Svante - den som skapade
honom! I bunden och obunden form uttalar han
vad humanisten och harpolekaren Viktor Rydberg
hade på hjärtat i sin levnads höst.
Så i den dikt, med vilken Svante signar sin
Gunnar. Så ej mindre i hans ädla tacksägelse,
äkta Rydbergsk i tanke och stämning:
»Helst önskade jag, att Gunnar finge falla, tapper,
glad och förtröstande på dig, å ett slagfält för det
rättfärdiga och evangeliska i fattigmans sak. Men vad äro
en dåres önskningar inför dina rådslag, o Herre l
Jag önskade detsamma för mig, men du har
hitintills icke tillstått det. Så låt mig då, tills det
sker, få nyttja sångens gåva för samma
mål! Jag känner, att hon är av dig och
ämnad till mer än jubel vid fröjdebägaren
och vallmodoft för lidandet, ehuru hon
även som sådan är en skänk ur din nåds
rikedom. Lägg på mina läppar de ord, som
främja mandom, heder, godhet hos mitt
folk och låta evighetsbilder hägra på dess
väg mot målet bakom årtusendena!
Varför, om ej för det, gav du syndiga
människor en gåva, som endast skogens [-skuld-]-] {+skuld-
]+} ö s e sångare vore värdige?»
Denna bön, lagd i harpolekaren-humanistens
mun, tolkar de rent personliga känslor, som fyllde
den skald, vilken vid 1890-talets ingång obestritt
intog högsätet bland Sveriges författare.
Doktor Viktors harpa hade liksom doktor
Svantes »endast uppbyggliga och stärkande toner
för bygdernas folk».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
