Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Föreläsareverksamhet, vetenskapligt och samhälleligt skriftställeri 1884-1896 - Filosofiska skrifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eller kunde hållas inom hans vänkrets av naturforskare».
Det är nämligen en dialog - efter Platos mönster - Rydberg
här nedskrivit möjligen sådan som någon gång kunde förekomma
i det ännu fortlevande sällskap - »de 17» - av vetenskapsmän,
vilka samlas hos varandra för att åhöra föredrag eller deltaga
i diskussioner.
Rydberg låtsas ställa sig själv utanför diskussionen och låter
en skarp logiker, i viss mån en förutsättningslös skeptiker,
»en metafysiker med fötterna på jorden», föra ordet å hans
vägnar. Det är ingen tillfällighet, att denne är astronom och
har samma förnamn, Hugo, som Rydbergs vän, den för filosofiska
spörsmål varmt intresserade Hugo Gyldén. Även ett par av de
andra förnamnen torde vara valda med personlig biklang. Han
låter här olika teorier om förhållandet mellan det andliga och
det kroppsliga passera revy och synes själv i någon mån luta
till en uppfattning, som varken hyllar den spiritualistiska
hypotesen eller den materialistiska, varken Cartesius’ dualism
eller Leibnitz’ och Spinozas överempiriska förklaringar, än
mindre åsikten, att de psykiska fenomenen äro liksom
fosforescensverkningar, »Begleiterscheinungen», av mekaniska
förlopp (det Rydberg kallar »epifenomen»), utan som i
anslutning till Haeckel, Nägeli och andra antager, att det
psykiska är lika primärt som det materiella, en ifrån materien
oskiljaktig egenskap av allra högsta betydelse, att varje atom
har ett slags medvetande, och som därför låter de mekaniska
rörelserna i grunden vara psykiska.
Denna hypotes - även om den ej hölle streck inför en skarpare
undersökning - vore dock ett steg i den rätta riktningen.
Människan vore en komplex av psykiska element, känslor,
begär, viljeakter, tankar, ehuru andra omedelbart
fornummo henne genom kvantitativa bestämningar; alltså,
ett väsen, som förnumme sig självt såsom psykiskt och
omedelbarligen endast såsom sådant, förnummes av ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
