Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Poetisk glansperiod 1875-1882 - Diktning 1875-1878
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
egoismen och mot den missbrukandemakten, som är den
maktägandes eviga skötesynd, liksom den villan, att
makt vore rätt.
I ett brev till sin gamle vän Soldan skrev Rydberg i
april 1879 följande, som är belysande såväl för
diktens filosofiska bakgrund som för hans uppfattning
av den historiska ödesteorien:
»När du och professor Daa* sammanträffade i kupéen och
edert samtal råkade in på olika historiska betraktelsesätt,
så sammandrabbade tvenne världsåskådningar, som skjuta
sina rötter ända till Parmenides och Heraklit, vilken
senare med sitt absoluta vardande gått igen i Spinoza,
Hegel och nu senast i de moderna försöken att underkasta
historien en naturvetenskaplig behandling och se alla
dess företeelser som verkningar av
* Soldan hade i sitt brev uttalat sig om Bj.
Björnsons uppträdande »mot folkens fortsatta förbrödring» och
därvid kommit att erinra sig ett möte i en kupé med
sedermera avlidne professor Daa (Ludv. Kristensen Daa).
Denne hade påstått, att i Skandinavien fanns en rörelse
analog med Finlands inre söndring, och vilken med allt
ivrande för ett »självständigt framåtskridande» endast
försvårade och fördröjde den goda saken. »Vi voro ense om
att beklaga denna företeelse över huvud taget, men av
olika mening angående dess nödvändighet. Han höll sig
till historien, till det som faktiskt sker och äger rum, jag
till det som borde ske, och således till det som av varje
rättsinnad folkledare bör yrkas. Icke ens
en Hegels härjande snille vågar förneka, att en viss
»omotsvarighet» förefinnes emellan verkligheten och den
sig förverkligande idén. Men hos honom gäller absolut
orsakslöst varda. »Historien gör sig själv.» Filosofien
är blott en senfärdig uppfattning av »tidsandan». Medan
hon sitter och målar sitt Grau ins Grau, har tidsandan
redan framskridit och »frambragt» (d. v. s. framtrollat)
nya former, och verkligheten ler åt filosofiens välmenta
spekulationer. Mig tyckes dock, att en snillrik skald icke
ens i sina politiska drömmar borde misskänna den enkla,
ja, den elementära och solklara grundsatsen, att allt
som går ut på söndring bland folken är av
ond o.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
