Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Poetisk glansperiod 1875-1882 - Diktning 1875-1878
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som med honom ilar bort på drömmarnas stråt, och ger
en natursymbolisk tolkning av ideala tankar, en »det
skapades bikt i bildspråk», såsom det heter i en
variant av dikten.
Den förgängelse han skådar bringar ej längre som i
ungdomsdikten förtvivlan. Han förnimmer sig såsom en
del av det stora, det drömmande hela - en del som
känner, att Skapelsen drömmer om Gud.
Och i en äldre version av dikten, antagligen från
början av 1876, följer en strof, där det heter:
Se, hon formar symboliskt de tankar du tänkt,
åt vad hjärtat har känt ger hon färg och gestalt.
Och den slöja, som förr över tingen var sänkt,
hon är lyft, och du skådar nu själen i allt.
Och var trängtan dig grep i en anande stund
har fått stämma i smekande bölja och vind,
och där smyger en älva på äng och i lund
för att svalka din panna och smeka din kind.
Så skåda skalden och hans följeslage med tryggat
odödlighetshopp
huru virvlarne fly med de vissnade blad
och blicka i månskensstämningens silverglitter hän
till det eviga från förgängelsens land.
De förnimma andarnas kör, som viskar, att
stridens och smärtans mystär
är fullkomningens villkor och själarnas rätt,
att det drag utav vemod som skapelsen bär
är av trånad att skåda en ädlare ätt.
Naturen själv ger i sin vårskrud symbolen av
den förnyelse, som hon skall bära i en kommande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
