Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Poetisk glansperiod 1875-1882 - Diktning 1875-1878
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vemodsstämning, ehuru mera objektivt given, som i
den ovan omtalade dikten Det är för sent från
1860-talet, där skalden klagar, att ingen ilar
emot honom för att sluta trötte kämpen i sin famn;
ensam grubblar han vid ödslig härd och hör i
furuskogen vinden klaga och dess eko i sitt eget
sinne.
Än klarare möta vi Rydbergs eget personliga känsloliv
i den med Skogsrået närsläktade, nyss omnämnda dikten
Snöfrid, där en ljusare huldra uppenbarar sig. Hon är
hans »drömmars brud» - liksom Anima i »Det är för sent».
Såsom en vän fylgia ledsagar hon Gunnar - det namn,
vari Rydberg gärna personifierade en älsklig yngling -
på hans färd genom bränningarna. Guldets, ärans, den
trofasta kärlekens skatter bjudas honom. Men då täljer
Snöfrid, vad som är livets sanna hjältesaga:
Bättre är kämpens
ädla armod
än drakens dolska
ro på guldet;
bättre är hånad
död för det goda
än namnfrejd, vunnen
i självisk ävlan;
bättre än fridens
är farans famntag.
Väljer du mig, då
väljer du stormen.
Det ligger häri något av personlig bekännelse.
Och i de ovan anförda slutstroferna om den huldra,
vilken, när gossen är sina bästa drömmar trogen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
