Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Poetisk glansperiod 1875-1882 - Faustöversättningen. Faust-tydningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Harald Wieselgren framhöll i sin ovannämnda anmälan,
att under det 1850-talets Sverige, då Anderssons
översättning utkom, mest kände Faust »par renommé»,
så vore tiden nu en annan. Gounods opera hade bragt
Faust, Mefistofeles och Margareta in i samtidens
medvetande.
Emellertid - den »popularitet» som Gounods opera
skaffat de Goetheska figurerna hade sin avigsida.
Ty skaldens härliga, djuptänkta skapelser hade
förflackats i Barbiers och Carrés tarvliga
operalibretto.
Till Borchsenius skrev Rydberg också i mars
1875:
»Den stora allmänheten känner Goethes Faust endast
till namnet, men har dess bättre reda på den
eländiga boulevardupplaga av samma namn som
förekommer i Gounods opera. För den allmänheten är
Faust ingenting annat än en parisisk épicier, som
givit sig ut att njuta världen och ingått förbund
med en vanlig fransk bond- och legend-djävul,
Mefistofeles, för att lättare komma åt en ovanligt
oskyldig pensionsflicka.»
Han varnade ock Ludvig Josephson, då denne
skulle upptaga å sin repertoar Goethes Faust i
Rydbergs tolkning, för faran, att Mefistorollens
uppbärare skulle förvandla Goethes visserligen
cyniske, men icke dess mindre världsvane,
genomreflekterade och på sitt vis elegante
»verneinende Geist» till en fransk sensationsdjävul
à la Gounods, som i grunden ej är annat än en för
scenen apterad katolsk bonddjävul.
Rydberg ärnade ock nu framlägga den verkliga
innebörden av Faustdiktens figurer och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
