Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Journalistisk glansperiod 1869-1875 - Språkrensningssträvanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och förhoppningar, hennes synder och sorger? Eller finnes
icke mellan människoanden och naturen, i vilken hon
dväljes, ett hemlighetsfullt samband, en möjlighet av
medkänsla? Det hava de gamla, i naturlivet försänkta
folken anat, det ha deras siare trott, det hava deras
heliga urkunder i sinnrika symboler förkunnat. Stjärnorna
kämpa för Israel; solen döljer sitt sken, när världens
försonare uppgiver sin anda på korset. Skapelsen suckar
och ängslas med oss, den lider för vår skull, men den
lider med oss på en förhoppning, säger kristendomens
förste och djupaste mystiker, mannen från Tarsus. Känslan
av detta samband, denna medkänsla går igenom alla
århundraden och har icke låtit kväva sig av skepticismen,
icke av den nyktert forskande naturvetenskapen. Genom
eterns rymder, bergens inälvor, havens djup gå, bildligt
talat, osynliga nervtrådar. Ej en känsla, ej en tanke,
vare sig ren eller oren, god eller ond, dallrar genom en
människosjäl, utan att fortplanta sina vibrationer i det
oändliga. Det är mystikerns uppfattning av naturen, när
han vågar kläda den i ord. För honom lever naturen
på sitt sätt människans liv, likasom människan på sitt
sätt lever naturens. Och mystici äro i viss mån alla. Hela
folk hängiva sig åt denna aning, när de hemsökas av en
stor olycka. När olyckan blivit så stor, att förståndet, det
på fakta grundade beräknandet, ej kan finna någon anledning
till hopp för framtiden, träder folkmystiken fram och beder
en medkännande natur om tecken. Det är vidskepelse, låt
vara, men grunden för denna vidskepelse ligger djupt, ligger
kanske på hälleberget av en dunkelt förnummen sanning.»
Särskild uppmärksamhet ägnar han åt sporten, omtalar
utländska sportbedrifter, och tolkar, i anledning av
den utmärkte roddaren Renforths plötsliga död av
överansträngning, några verser av Vergilius, som
skildrar en tävlingskamp. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
