Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Personliga förhållanden och levnadsöden 1855-1872. Deltagande i kyrkomöte och riksdag - Personliga förhållanden 1855-72
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
be att få vara med som »passiva» ledamöter; det beviljades;
i »debatten» fingo de ej deltaga, men i sexan och »folkmötet»
efteråt; den långa, tvungna tystnaden hade gjort, att dessa
då höllo på att koka över, och som vi reste oss till supé,
föllo de över oss, så att vi under maten och pratet efteråt
ej fingo öronljud. Du kan tänka dig, då det avhandlades
sådana ämnen som: »kan äktenskapet anses såsom ett för
framtiden beståndande institut?» hur vi mådde, då vi sedan
råkade ut för fruarna, när dessa äntligen fingo luft för
sin indignation. Klubben, som fortsattes även efter Simons
bortgång, tog sin död av för stark tillströmning. En jul
flyttade man i följd av trängsel sammanträdena till lokal
på Börsen. Då var det slut på nöjet. Föredragen miste sin
ursprunglighet, blevo gjorda för publik och krystade; en
och annan föga sympatisk person hade kommit med, den gamla
friskheten och hjärtligheten voro borta, och efter ett par
sammanträden drogo vi oss undan. Fjärde sammanträdet på
Börsen upplöstes hela sällskapet.»
Rydberg själv bevarade klubbens verksamhet i kär hågkomst.
Det var med dess glansdagar i minnet som han ännu i sin
ålders höst, i berättelsen »Vapensmeden», skildrade samfundet
»Fritt ur hjärtat», där män ur olika trosbekännelser »ägnade
sig åt obesvärade tankelekar, men icke åt dispyter, och där
man kunde yttra sig oförbehållsamt utan att råka i gräl och
klammeri».
Bland Rydbergs vänner från dessa år får ej förgätas den kloke
pudeln »Mufti I», som han flera gånger hade för avsikt att
biografera, sedan han läst Wundts arbete »Ueber die Menschen-
und Tierseele» och om vem han i ett brev skrev:
»Har apostelen Paulus rätt därutinnan att kreaturen
sucka med oss och längta från den förgängelse, som de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
