Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Prosadikt och ungdomslyrik - Ungdomslyrik 1855-1863
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232 VIKTOR RYDBERG
att ur det dystra tvivlets fängelse
min tanke bröt sig lös i plötslig bön:
»rör denna panna ej, förgängelse!»
Du var en gosse då; se’n dess ha gått
ack, några somrar, några vintrar blott,
och efter varje vinter har på nytt
i vårens skrud din hembygds dal sig prytt.
Den våren går och kommer inom kort,
men din har flytt och flytt för evigt bort.
Knappt öppnad var din ros för sol och vind,
då brännhet samum härjat har din kind.
Min bön var djärv, och ingen har den hört:
Förgängelsen har vid din panna rört.
Jag vet på mina fröjders kyrkogård,
där mången död är gömd, en ynglings vård.
Fast livet än du trycker i din famn,
är vårdens runa dock Alexis’ namn,
och fast du svärmar än på tidens hav,
jag lägger denna blomma på din grav.»
Dikten bär till fullo vittne om att en personlig
erfarenhet ligger bakom den. Med förfäran
återsåg Rydberg halvt förfallen en yngling, vilken han
en gång beundrat som en lovande ungdom.
En i någon mån liknande tanke, ehuru
överförd från det etiska området till genialitetens och
kraftens, finna vi i den vackra dikten
Vatten-plask, som redan i Flora föreligger i alldeles
samma skick som den senare fått behålla.
Slutstrofen innehåller dess »sens moral»:
»Vi ana furstar,
där barn vi blicke,
men vuxne kungar
vi finna icke.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
