Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Prosadikt och ungdomslyrik - Fribytaren på Östersjön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dåtidens prosadikt älskade. Hans dubbelgångareliv - å
land en förnäm godsherre, inblandad i Bengt Skyttes
sammansvärjning mot förmyndareregeringen, på havet en
vild, grym fribytare - skänker åt hans skepnad ett
visst mystiskt skimmer, vartill ock bidrager hans
sysslande med alkemin - ett något löst vidhäftat motiv.
Gustav Drake, den sedligt otyglade, fantasirike
äventyraren, kall i sitt förhållande till sin maka och
sitt barn, men glödande i sin lidelse för guld och makt,
i allt riktande sina krafter på det demoniskt
världsomskakande, är en representant för vad den dåtida
estetiken kallade »den onda viljans sublima»,
storslagen i sina brott, liksom i sitt fall och sin
undergång.
Gentemot honom står hans fiende och besegrare, den ädle
»holländaren» Vanloo, ursprungligen en käck svensk
bondson av folkungabörd, som fått lida av godsherrens
grymhet och flytt till Holland, där han blivit arvtagare
av en rik mynheers ägodelar och namn, ett slags ädel
Montecristofigur, övernaturligt mäktig, klok och modig,
en smula alkemist även han, ehuru varken av övertygelse
eller passion. De äro, dessa båda motsatta romanskepnader,
hållna i tidens stil, och de scener, i vilka de uppträda
såsom handlande, äro onekligen romanens livfullaste och
estetiskt bästa. Bland dem må i främsta rummet räknas
inledningskapitlet, då Drake låter sin hantlangare Ruys
borra sin sjörövarskuta i sank, sedan manskapet
döddruckits, vidare scenerna från upploppet i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
