Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Prosadikt och ungdomslyrik - Rydbergs skönlitterära ståndpunkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
personligheternas hjärtan i striderna mellan det goda
och det onda, mellan vårt sanningsbegär och hävdvunna
villfarelser. Konsten är då en avstängd Olymp, vars
gudar, för att tala med Stagnelius:
»sorgfritt dricka sina glädjemängda viner
och med liknöjt öga blicka neder till vår jords ruiner»,
liknöjde även om den sista av forskningens facklor
skulle släckas därnere och den sista röst som ropat
på rättfärdighet skulle förstummas.
Konsten skulle då till själva sitt väsen vara den
lyxartikel, som hon i själva verket under vissa epoker
av sedlig urartning och folkligt förfall varit eller,
för att begagna en fransk målares ord, »en lyxartikel
för satrapernes praktsalar, för kurtiasernas budoarer
och de ästetiska gurmandernes gallerier».»
I den anda som genomgår dessa uttalanden från skilda
skeden av hans liv, framträdde Viktor Rydberg såsom
romanförfattare under den tid nu är i fråga.
Rydbergs förut omtalade förstlingsförsök på romanens
område voro ätteläggar av tidens sensationsromantik,
blott med en tillsats av den varma frihetskärleken
från åren kring 1848.
Den prosadikt, som nu följer, bär en annan karaktär.
Även nu är visserligen fantasien i flitig verksamhet,
men den träder verkligheten närmare, vare sig denna
verklighet är den samtida eller en historisk. Och i
stort sett - med ett märkligt och visserligen
utomordentligt undantag: Singoalla - är Rydbergs
prosadiktning under denna period 1855-1862 tendensroman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
