Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Publicistisk verksamhet 1855-1862
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Även inom kyrkan själv rådde länge nog
liknöjdhet för teologiska spörsmål. År 1838 kunde
Reuterdahl fälla det uttalandet, att »de yppersta,
rikast begåvade män bland svenska kyrkans
prästerskap delade sin dag mellan familjejoller,
avisorna, vilan vid tobakspipan, en underlig
golvvandring, som icke lämnade andra spår efter
sig än i tiljorna, ett sterilt begrundande av
statsangelägenheter, spelbordet och de oundgängligaste
ämbetsåligganden». Men under 1850-talets senare
halvt började de politiskt-religiösa
stridsspörsmålen (religionsfriheten m. m.) hålla larm i lägret
och väcka både prästerskap och allmänhet ur
liknöjdheten. »Sverige blev teologiskt.»
Den högkyrkliga ortodoxien, som tillika
försvarade tvångslagstiftningen på det kyrkliga
området, hade ju flera skiftningar. En grupp var de
gamla »bibelkyrkliga», vilka för att tala med
Kristian Claeson, »alls icke smakat spekulationens vin,
rättrogna av gamla stammen, som aldrig gått
lösa inom tankens värld».
Men själva huvudstriden fördes från det
högkyrkliga hållet av män, som utgått ur
Hegelianismens filosofiska skola och vilkas »filosofiska
Jakobsmål» hos de gamla bibelortodoxa »skrämde
trots den ortodoxa Esauludenheten». Det var den
s. k. nylutherdomen, en riktning med
hierarkiskt-katoliserande tendens, vars förnämsta
organ var Svensk Kyrkotidning, sedan 1855
utgiven av Lundafakultetens tre professorer, E.
G. Bring, A. N. Sundberg och V. Flensburg,
vilken med talang och lärdom försvarade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
