Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Publicistisk verksamhet 1855-1862
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att tiden framstår opoetisk. Tvärtom har oss veterligen
ingen föregående tidpunkt i historien erbjudit så rika
ämnen för skaldekonst av alla slag, för en ny iliad lika
som för effektrika dramer; uti ingen tid har kulturen
burit så vackra blommor av människokärlek, av allvarlig
och självständig forskning, av förvånande upptäckter, av
jättelika arbeten: ligger det icke poesi i allt detta? Eller
skulle poesien vara borta, därför att verkligheten
överträffat allt vad dikten skulle kunnat hoppas?
Men den opoetiska stämningen skulle väl ligga däri,
att vår tid har så få stora skalder, att för att nu
tala blott om vårt eget land, inga efterträdare hava
upptagit Eliasmanteln efter Tegnér, Wallin, Atterbom m. fl.
Men stora skalder hava aldrig uppstått så tätt
efter varandra, och deras storhet framstår gemenligen
först efter deras död. Likväl leva här ännu skalder,
vilkas enkla och gedigna diktkonst gör dem till föremål
för icke ett, utan flere folks vördnad och kärlek. Den
hyllning Runeberg emottagit och den mycket stora
spridning hans dikter vunnit vittna väl icke om
oemottaglighet för poesien, utan tvärtom. På skalder av andra
ordningen lida vi ej brist, och nationen lyssnar gärna till
deras strängaspel, då de sjunga, om ock med svagare
stämma – dock – rent.
Det är tonens renhet, som utgör behaget av
de dikter, vilka föranlett våra föregående betraktelser,
nämligen de prisbelönta sångerna Ur Svenska
flottans minnen.»
Likartade synpunkter framträda i en
Återblick (9 oktober 1858), som meddelats i hans
Samlade Skrifter (XIV:453) och där han vänder
sig mot talet att en eventuell förflyttning av
Uppsala universitet till huvudstaden skulle innebära
en fara för materialism och äventyra vad han
skämtsamt kallar »den idylliska idealiteten som
småstadslivet skänkte våra universitets fysionomi,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
