Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Vandrings- och studieår - I Lund 1851-52. -- »Sjustjärnan»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vad Fichte känt och vad en Schelling anat,
då först kan nå en sann realitet,
och Konfutzé, som Andens vägar banat,
då först förstår sin objektivitet.
Vid tänkats avgrund jaget häpet stannar,
där möjligheten i oändlig form,
en olöst gåta lik, sig själv förbannar
i toner vinande som nordanstorm.
Ty existensen finns ej i sitt vara,
»principer» strider mot sin egen grund,
och alla, alla evigheters skara
uppslukas girigt utav en sekund.
Och Tidens skepp mot Rummets bankar strandar,
det absoluta finns blott relativt.
Materien sig med Andens urstoff blandar,
det positiva verkar negativt.
Men vilken tröst! Vad varje väsen känner,
kan blott subjekt-objektet rätt förstå;
och Pleroma – hur het dess stråle bränner,
eoners fullhet svalkar hon ändå.
Totalitetens attribut, det vilar
i accidensens receptivitet,
och oförnuftet aprioriskt ilar
att aposterioriskt nå passivitet.
Emellertid blev det snart klart för ledamöterna,
främst för Rydberg, att det egentligen icke var
rätt att på detta sätt systematiskt skämta med en
i grunden god och välvillig kamrat. Rydberg åtog
sig att upplysa Krook om att man dragit växel på
hans naivitet och bad honom förlåta
obetänksamheten. Långsint var Krook icke, utan blev snart
försonad. Men vid första sammanträdet på nyåret
nedlade han ordförandeskapet och avsade sig, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
