Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Vandrings- och studieår - I Jönköping 1850-51. Romaner i Jönköpingsbladet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vid sidan av denna huvudhändelse utspelar
sig en bihandling mellan den gamle överste von
Grabow och en ung flicka Maria, vilken han
lidelsefullt åtrår och som han söker köpa för guld
av hennes föregivna mor, den gamla Katarina. Men
denna är ingen annan än hans egen forna
älskarinna, den en gång sköna Irene di Castello, en
italienska, som han övergivit och som han icke
igenkänner; – så hava ålder och grämelse ändrat
hennes person. Och hon har nu utfunderat ett
gräsligt straff mot sin förre älskare, ty Maria, som
hon vill offra åt hans lustar, är ingen annan än
hans egen äldsta dotter med sin hustru, vilken
dotter Irène-Katarina för många år sedan stulit
från det äkta paret och nu driven av infernalisk
hämndkänsla vill föra samman med hennes egen
far. Maria älskar emellertid den nämnde
Wolkmann, de båda flyktingarnas vän och hjälpare, som
är romanens egendomligaste figur. Rätt märkliga,
såsom antydande en viss läggning mot det mystiska
hos den unge författaren, är Wolkmanns
astrologiska svärmerier och mystiska funderingar om
möjligheten att planeterna kunna giva vinkar om
jordinvånarnas tillkommande öden, ehuru det vore
dårhusmässig vidskepelse att tro det de kunde
inverka därpå:
»Wolkmann ägnade sig ej blott åt den så förkättrade
astrologien utan ock åt vetenskapernas drottning
astronomien; den gåtfulle och mystiske svärmaren var tillika
lärd och vetenskapsman, han lyssnade till de nattliga
stjärnornas viskningar, omfattade med värme Lavaters och
Galls läror, försvarade teorier, vilkas värde man bestrider;
men han hade aldrig lämnat förnuftets belysta stråt för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
