- Project Runeberg -  Viktor Rydberg, hans levnad och diktning /
38

(1913) Author: Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Släkt. Föräldrahem. Skol- och gymnasieår

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

honom från denna tid, såsom en spenslig och mager
yngling, vilken var mycket omtyckt av familjen,
men mest gick för sig själv i de vackra
omgivningarna kring sjön, när han ej läste med gossarna
eller skötte sina egna studier. För den ganska
hetlevrade, men hjärtegode principalen, en sträng och
livlig finne, vilken gärna talade om sina
krigsminnen, hade han stor respekt [1]

Själv återkallar Rydberg i senare tid minnet
om sin vistelse å Berg i följande ord, skrivna den
31 december 1876 till fröken Ida Charpentier:

»När ni återvänder till Berg, så hälsa först och
främst alla därstädes, som ännu minnas mig, och säg
dem, att jag, allt efter som åren gått och erfarenheten
vuxit, lärt att uppskatta den vänlighet, de visade den
fattige, i världen ensam och hjälplös stående och därtill
alldeles ostadgade och mycket oförståndige
gymnasistgossen. Ty annat än gosse var jag den tiden icke,
vare sig till vett eller kroppsutveckling, och det
tarvades undseende från principalens och vänlighet från
lärjungarnas sida för att icke min roll av lärare skulle
anses alldeles förfelad.

Ännu ser jag klart framför mig eder syster Helenes
själfulla blå ögon och sköna anletsdrag. Jag tyckte, att
hon var den vackraste dam, jag någonsin sett, och var
alltid helt förbryllad i hennes närvaro. Livligt påminner
jag mig också det muntra skämtet mellan Bergs ägare


[1] Vid en bjudning å Berg erbjöd den gamle
överstelöjtnanten Rydberg, vars klädsel nog ej var riktigt avsedd
för societet, att få låna hans avlagda svarta frack.
Gymnasisten vågade icke neka, men hade icke heller riktigt mod
att iföra sin magra kroppshydda denna vida dräkt. Då
gästerna voro resta, frågade överstelöjtnanten, varför han
inte tagit på sig fracken; Rydberg svarade förläget, att
han tyckte rocken passade honom bättre. -- »Herre!»
blev svaret, »ansåg ni er inte kunna ha den frack jag
nyttjat i så många år!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:18:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/warburyd/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free