Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Bertil Mårtensson is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - han vaknade upp i mörker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han vaknade upp i mörker och under honom var fuktigt,
kallt gräs och hård mark och över honom välvde sig
himlavalvet som en gnistrande kupol. Stjärnorna
var alldeles klara, mycket stilla – och runt honom
rådde en så fullständig tystnad, att han nästan
kände sig som en inkräktare på helig mark. När man
låg så här, utsträckt på marken, kände man inte av
någon vind, och det fanns inget träd i närheten där
vinden kunde sjunga. Utan den gled fram ovan honom,
osynlig och ohörbar. Långsamt, oändligt långsamt,
kom han till medvetande om vem han var och var han
var. Han upptäckte, att han visste vem han var,
men att han inte visste var han var.
Bara att gräset var kallt, och att vinden nu
kunde höras svagt, som en utdragen suck uppe bland
stjärnorna och att han kunde urskilja en månskiva
om han vred litet på huvudet. Den hängde inne bland
bergen, som fångade upp det mesta av dess ljus, och
endast lämnade ett lätt dis åt skyn och ett oändligt
fint glitter åt gräset.
Han hade vaknat upp en gång förr. Men då hade han
legat i en bädd på ett slott, och han hade inte
varit den han var nu. Med ens rusade minnen över
honom. Minnen av ett samtal. Ett fragment av en
replik: vi berövar dem hypnotiskt deras minnen, förser
dem med falska minnen och en drömidentitet, sedan ...
Han hade vaknat upp och trott han var en annan än
den han var. De hade präglat in i honom en mängd
föreställningar om en Central och att han var tidsagent.
Och som ett tecken på att han var – förändrad, hade
även hans namn varit förändrat.
Men nu är jag mig själv, tänkte han. Jag är jag.
De har inte förändrat mig den här gången. Jag har
kvar mina minnen, mina riktiga minnen, min riktiga
identitet ...
(Men den andra gången, då du vaknade, trodde du också,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
