Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Bertil Mårtensson is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ett rum. Ett bord. En man som tittar upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hjälp av den personlighetskurva och de ekvationer,
som man fått fram. Det är delvis sant, men inte
helt sant. En människas psyke kan inte helt
analyseras. Lika litet som en elementarpartikels
beteende kan beskrivas annat än med hjälp av
sannolikhetskalkyl, kan människors reaktioner göra
det. Det finns en osäkerhetsfaktor med i spelet. Och
den varierar från individ till individ. Hos en del
individer är den så stor, att deras reaktioner inte
kan förutses. Du är en av dem.
– Testerna ...
– Ja, testerna. Deras uppgift är inte att fastställa
människornas begåvning, även om intelligensfaktorer är med
i spelet. Deras uppgift är att avslöja de – oförutsebara.
Och dessa – ni är få, färre än du kunde tro – sållas ut,
förflyttas – hela tiden så att de inte skall märka att
de blivit speciellt uttagna.
– Då var alla de andra på Skolan ...
– Ja.
– Men – jag kände mig alltid annorlunda än dem, utanför.
Och så var de ändå av samma slag ... som jag ...
– Ni kände er alla annorlunda. Men naturligtvis
avslöjade ni det inte för varandra. Ni var alla
alldeles för inkrökta i er själv, för att observera
era egna symptom hos andra ...
En stunds tystnad. Carls hjärna surrade. Han skulle
velat gå in i ett litet rum alldeles för sig själv
och tänka en lång stund, han kände att han hade alla
ledtrådarna nu. Men den andre fortsatte obevekligt,
och han var hela tiden ett steg efter.
– Vi ställde dig inför ett val. Och du valde
drömmen. Du valde fel. Du kunde inte göra
annorlunda. Men du valde fel. Du kan inte förstå
det nu. En gång kommer du kanske att göra det. Vi
kunde inte förutse din reaktion, ditt val. Därför
måste vi testa dig på det här sättet. Det är grymt,
jag vet. Men oundvikligt. Du måste ha haft ett nätt
litet helvete de sista dagarna. Varför valde du som
du gjorde? Vet du det? Varför du valde drömmen ...
– Jag var lycklig där. Jag har aldrig varit lycklig
någon annanstans.
– Lycklig? Och du tror du blir lycklig igen, om du
åter kommer dit?
– Ja!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
