Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Bertil Mårtensson is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - det var tradition
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dörren öppnades, när han visade sitt kort i den lilla
genomskinliga rutan i väggen bredvid våningsnumret.
Våningsnumret.
Tänk inte mera "rum", sade han till sig själv. Du är
inte i skolan nu längre. I skolan hade du bara ett
rum. Här har du en våning. Du är ju vuxen nu.
Dörren öppnades, han gick in. Våningen låg i
halvdunkel. Det var redan kväll. Han gick bort
till fönstret och såg ut. Utsikten var magnifik,
ängar, skogar och långt borta vid horisonten berg,
ovan vilka en eldröd strimma avslöjade att solen
just gått ned. Det hela var naturligtvis bara en
illuminerad 3D-bild, som var infattad i en tunn
plastvägg, på vars andra sida fanns en annan våning,
eller en korridor, eller vad som helst, utom orörd
natur. Men inget mänskligt öga hade kunnat skilja
bilden ifrån verklighet, och dessutom hade hans
ögon aldrig i verkligheten skådat ett landskap
likt det här. Han hade varit i Zoo, några gånger,
den gigantiska anläggning, i vilken reproducerats – i
olika sektorer – de olika naturmiljöer, som en gång
funnits på jorden, och där de sista resterna av dess
ursprungliga djurfauna levde kvar. Men även i Zoo
var mycket illusionism. Det enda som var verkligt
var vegetationen och djuren. I en del fall hade
han ifrågasatt om inte även de bara var mekaniska
underverk, så sällsamma hade de tyckts honom.
Han såg sig omkring i sin våning. Så stor den var. Två
hela rum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
