Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Bertil Mårtensson is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - redan! De hade inte väntat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
min fader, som är landets konung, och ni kommer att
bli väl emottagna.
Marmern satt stum. – Driva handel, sade han sedan. Ja – vi
har hört att det finns många sköna ting i människornas
land. Vi skall göra som du säger. Vi skall vara vänner med
landet Denetah ...
Det var som om det plötsligt blivit mycket ljusare i grottan.
– Två män, Cill och Kwam, kommer att föra er en
genväg till Denetah. Men innan dess – låt mig visa
vår tacksamhet för vad ni gjort, genom att giva er skänker.
Han tog fram en skinnpåse, som han haft hängande vid sidan.
– Vi har hört, att de lysande stenar, som finns
i mängd i våra grottor, är värda mycket och mycket
åtrådda i människornas land. Vill ni mottaga dessa,
som ett tecken på vår vänskap?
Han öppnade skinnpåsen. Tog fram två stora, glänsande
föremål, som han räckte Carli. Denne kände en lätt yrsel.
Det var inga vanliga stenar.
Det var diamanter, större än knytnävar. Grottväggarnas
matta ljus reflekterades av dem, bröts av dem till
skiftande färgmönster i deras oregelbundna yta.
Det var som att hålla en stjärna i handen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
