Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Bertil Mårtensson is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - bergstopparna brann i eldrött
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bergstopparna brann i eldrött, himlen var ockraröd och
resten av bergsmassivet tonat i diffust violett. Här
nere i passets djup kändes det som om man stod
mellan två klippväggar, vilka hotade att rasa samman
vilket ögonblick som helst, vid den tanken ryckte
han till. Karman spejade bort mot den sjunkande,
skarpröda fläck som var solen. Snart skulle den
försvinna mellan bergstopparna.
Mörkret skulle falla.
Och i mörkret kunde nästan vem som helst ta sig
igenom deras linjer, särskilt en som vågat ta sig in i
landets mitt och från själva det slott varifrån riket
styrdes föra bort dess garanti för framtida makt och
hämnd för gångna oförrätter: den lilla prinsessan
med det långa, mjuka håret, de vemodiga ögonen och
den underbara figuren.
Karman kände åter ett sting av svartsjuka mot Cabal,
som följdes av glädje över att det gått som det
gått. Det hade rubbat planerna. Men frågan var
om planerna inte rubbats till det bättre. De hade
varit för ivriga. Nu hade de tid att förbereda sig
ordentligt. Meningslöst det här, tänkte han. Kungens
plan var idiotisk – trodde han att Denetah skulle
underkasta sig, bara man gjorde Cabal till flickans
make? Krig var oundvikligt. Och krig skulle det bli.
Men inte förrän flickan och hennes räddare
tillfångatagits. Karman kände en viss beundran för
den senare. Hade nästan identifierat sig med honom.
Och det var han som föreslagit att de framför allt
borde patrullera här i Stormarnas Pass.
Meningslöst – för planen – men inte för honom. Och kanske
inte för planen ändå. Vi för ju Kungen bakom ljuset.
Han sitter och väntar på rapporter – och under tiden organiserar
vi oss. Och framför allt, tänkte han, inte meningslöst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
