Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Bertil Mårtensson is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - denna fåra i Marmers panna var smal och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
höll på att ske, att du var ett offer för Kamwarlus
pånyttfödda drömmar om makt ...
De satt tysta.
Runt dem tätnade skymningen. Skyn var dov och hotfull.
– Men varför gjorde du det? upprepade hon.
– Jag såg ju dig, svarade han, stilla.
På detta fanns inget svar. Det var en öppen bekännelse.
Hon fattade hans hand och tryckte den varmt, impulsivt
och beröringen sände en skälvning genom dem båda. Och
natten föll och tystnaden, för vinden hade dött bort
för att endast eka sövande långt, långt borta i det
smala passets slingrande V.
Nästa dag märkte de hur det började bära uppåt. De
kom inte närmre bergstopparna, för även dessa höjde
sig sakta uppåt, men marken blev nu bergig och stenig
och vissa avsnitt måste de klättra uppåt. Carli hade
fruktat de skulle bli tvungna därtill och undrat hur
Ferd skulle klara sig i sådan terräng, men här uppe
blev hans rörelser mjukare och smidigare och han tog
sig fram som en stor panter, hoppade mjukt och säkert
och klarade sig lika bra som de, även när de måste
klättra uppför branta klippblock.
Vid ett tillfälle fick Carli rulla upp det starka rep
som ingick i hans packning och använda det som lasso
mot en utskjutande klippa. Då gled Ferd med något
tiotal meters sats genom luften, slant en aning,
när han nådde klippans topp, men återvann fotfästet
och kunde sedan stå däruppe medan Carli klättrade
uppför repet och sedan halade upp Denée, som bundit
det om livet.
Sådan här terräng kunde de klara. Men regelrätt
bergsbestigning var de inte utrustade för. Carli
hade förlitat sig på att de skulle finna pass och
raviner och ta sig fram på det viset. Hittills
hade det lyckats, men skulle det göra det även i
fortsättningen ...
Ständigt bar det uppåt mellan branta bergväggar. De
måste göra rast och vila oftare nu, vägen blev mer och
mer tröttande för dem alla och det gick inte längre
att rida på Ferds rygg. Carli bar själv långa bitar
på delar av packningen för att underlätta för djuret
att ta sig fram med de långa, säkra sprången.
Det var som att långsamt komma in i ett nytt land. Ibland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
