Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Bertil Mårtensson is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kamli-trädens doft hade en sällsam inverkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han sträckte ut handen och smekte ferdens nos.
– Prins Cabal är säkert inte glad att han mist sin maka.
– Maka? upprepade hon.
- Ja, prinsessan Denée, arvtagerskan till Denetah, enda barnet
till konungen över Denetah.
Plötsligt förstod hon allt.
Hon sa: – Du är Carli. Jag är Denée.
Isen var bruten.
Nu först blev hon medveten om sin klädsel, och en
djup rodnad spred sig över hennes kinder.
Han fattade hennes hand:
– Kom, sa han, jag har litet kläder härinne i
grottan. Du kan byta där.
Och medan de gick in i det mörka, kalla hålet, tittade
ferden upp mot solen, som nu visade sig långt nere i
en svacka mellan två vassa bergstoppar, sedan sänkte
den huvudet på nytt, likgiltigt, och nafsade förstrött
i sig en liten tuva gräs, som trängde fram mellan
två stenar.
Carli var ordentligt stelfrusen själv. Då han förde
bort flickan från slottet hade han burit så litet
kläder som möjligt, för att kunna röra sig och
klättra fritt. Under ritten hade han lagt en mantel
över axlarna, som täckt ferden, medan den stod och
väntade i kvällskylan – men det var allt, och det
hade varit en ovanligt kall natt.
Så när flickan kom ut ur grottan, iförd den varma
skinndräkt, som han deponerat där för henne, dök
han själv in i grottan och drog på sig en liknande
utrustning. Därefter gjorde han upp eld inuti grottan,
gav noga akt så att inte röken skulle förråda dem. Om
deras förföljare skulle komma hit, mot förmodan, var
flyktingarna visserligen nästan omöjliga att finna
om man inte visste var man skulle söka i virrvarret
av bergsklyftor och raviner.
Men syntes rök, skulle de veta var de skulle söka.
Här nere i passet var berget inte helt sterilt. Här
och där trängde det fram grästuvor, som såg misstänkt
friska ut, och till och med enstaka buskar. Dessa
var däremot fnösktorra och det var med deras grenar
som han gjorde upp eld.
Under tiden gick Denée bort till ferden, som först iakttog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
