Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Bertil Mårtensson is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kamli-trädens doft hade en sällsam inverkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
flyktingarna sedan länge ha försvunnit in i bergen
utan någon ledtråd som talade om var de blivit av.
Medan ferden fortsatte i sporrsträck, funderade
Carli över hur han någonsin skulle kunna utröna hur
intelligent den verkligen var.
Han kom inte fram till något resultat.
Bergsskuggans mäktiga mantel höljde dem ända tills
de nådde den framskjutande bergsryggen. Här hejdade
sig ferden och både djuret och Carli spanade bakåt
för att se om förföljarna fortfarande kom efter dem
eller om de jagade in mot det andra passet. Men det
var fortfarande omöjligt att avgöra.
När ferden fortsatte tycktes den bemöda sig om att
riva upp så litet stoft som möjligt, för att undgå
att bli observerad av ryttarskaran därbak, men ännu
när de passerade runt bergsutlöparens spets var det
svårt att avgöra i vad mån avledningen lyckats.
Det började ljusna. Skuggor upplöstes och ett
kallt ljus tycktes sprida sig som en tunn dimma i
luften. Endast en stjärna kämpade ännu fåfängt mot den
annalkande dagen. Månen hade helt försvunnit. Snart
började bergstopparna glöda och enstaka skyar som
flöt fram högt uppe fattade eld, en svag, isande kall
gryningsvind vaknade.
De nalkades passet nu.
Flickan i Carlis famn började åter visa tecken
till att vakna. Han såg ner på henne och kände en
outsäglig, våldsam triumf.
Han hade lyckats. Prins Cabal hade mist både
prinsessan och konungariket.
Han hade gått i land med det tack vare
överraskningsmomentet. Ingen i Kamwarlu hade kunnat
ana, att någon skulle våga smyga sig in i landets
mitt, därtill hade man förmodligen trott att de
oblodiga erövrarplaner man hyste var fördolda.
Han nästan önskade att han hade kunnat få se
Konungens och prinsens reaktioner, när någon tjänare
kom och berättade att prinsessan Denée var spårlöst
försvunnen.
Hon rörde sig i hans armar, hennes andetag blev
oregelbundna och det började rycka i hennes ögonlock.
Till slut, just som ferden dök genom en trång
klippränna in i passet, slog hon upp ögonen och såg
rakt upp i hans leende ansikte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
