Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slatte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232 viKTon IiYDaEnG.
bränner bort bölder och afskär ruttnande lemmar, ledes.
också af barmhärtigbeten.
Slatte kom därefter att tala om rättskipningen. Han
var under de förhållanden, som rådde, den mest be-
stämde vän af hvad i en senare tid kallats lynehlagen;’
men nämnde icke ett ord om att han var en riksbekant
utöfvare af densamma i vidsträckt omfång. Det behöfdc’
ju ej heller påpekas. Men ingen visste, huru högt kung
Gösta värderade den hofrätt för Småland, som Slatte på
eget bevåg stiftat och som hade honom själf till sin ende’
ledamot. Den domstolens utslag voro skarpsinniga och
väl afvägda. Det folk, sade Slatte, måste ha förlorat
mannamod och rättskänsla, som låter nidingar kränka
skrifven och samvetslag i skygd af en förlamad eller
missbrukad domaremakt.
Den väldige gubben reste sig och önskade god natt.
Han visade sig sällan på Skyttetorpet, ty han hade myc-
ket att sköta. Men aftnar kommo, då han vid Gud-
munds härd talade om de högsta ting och mörkaste gåtor’
och gjorde det så, att mäster satt häpen, förtrollad, kring~
hvärfd af gigantiska bilder, af landskap och uppträden,
sådana som de, hvilka Dante upphesvor ur longobarder-
nas förbleknade sagovärld, då han skildrade sin vandring’
genom helvete och skärseld.
En sak var underlig. Medan Slatte annars aldrig
talade om sig själf, hände det, att han liksom förblan-
dade sig med någon al’ sina förfäder. På tal om min-
nesmärken, som han visste vara resta af dem, sade han
en gång: »den runstenen jag reste på Kortebo», och en
annan gång: »(len runsten jag reste i Rök».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
