Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Magister Lars hos Slatte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210 VIKTOR RYDBERG.
det takfönster, som tecknade denna ruta, flaxade vingar
och sträckte sig ett par fågelhalsar. Strax därefter sänkte~
sig två korpar ned på bordet framför Slatte. De kraxade
och han strök dem öfver den svarta i grönt och purpur-
filått skimrande fjäderskruden. De flögo upp på hög-
sätesstolparne och spände, äfven de, ögonen i herr Lars.
Högst besynnerligt! Den ene uppstämde, sedan han be-
traktat honom, ett läte, som ej var olikt ett hundskall.
Jag är magister Laurentius Gudm .
- Jag vet hvem du är.
Det var en tydlig, stark, till och med välljudande,
men icke smekande röst i belätet, när det ändtligen ta-
lade.
- Laurentius Gudmundi, och jag har kommit
viktiga åre nden, som vi skola afgöra oss emellan (Lars
lät med en vink förstå, att dörrvaktarne voro öfverflö-
dige), sedan jag först sport dig, om min fader Gudmund
Gudmundsson, vapensmed från Jönköping, och hans
dotter vistas här hos dig, eller om du vet, byar de be-
finna sig.
Lars gick, sedan han sagt detta, några steg fram
salen.
- Stanna! bjöd Slatte.
Lars panna rodnade af vrede. Plötsligt utbrast han:
Hör du! Ar det brist på vett eller uppsåtlig
ohöflighet, då du icke bjuder en hedersgäst att sitta
ned? Jag nödgas göra frågan, ehuru jag kommit som
ett fridsbud och icke vill kif, utan frid, emellan mig
och dig.
- hedersgäst!
Ett egendomligt ironiskt eko från högsätet hade upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
