- Project Runeberg -  Vapensmeden (Hägringar från reformationstiden) /
194

(1912) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Harpolekarens sista vandring

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gardianen Matthias’ grift, som vänner hade prydt med vårenK
blomster.

När de gingo därifrån, sade doktorn: Om du snart
får höra, broder Sven, att vår fjärde ledamot af »Fritt
ur hjärtat» och hans dotter icke befinna sig i Växiö, så
oroa dig icke, utan lita på mina ord, att de äro i en
god fristad, där de hvila ut. Vill du glädja dem med
ett bref, så lämna det utan adress till Birgit på Talavid.
Då skall det komma till sin bestämmelseort.

– Väl! Brodern Gudmund var sannerligen i behof
af en fristad.

Svante hade återfunnit sin son frisk och glad.
Gunnar var nu tolf år gammal, men såg ut att vara inemot
fjorton. En blond, vacker, ädelbyggd, vetgirig gosse. Han
ville följa sin fader på den färd som förestod, och han
fick det så mycket hellre, som harpolekaren längtat efter
hans sällskap.

Hvilken härlig dag! Månader hade för Svante
förflutit under ett ansträngdi, rastlöst, lifsfarligt arhete å
vägar och stigar, å kyrkobackar och i bondehem i
Västergötland och Småland. Men så hade också det slugast
planlagda upprorsförsök blitvit kväfdt i sin linda – ett
som stöddes af rikets förnämste frälsemän, öppet eller
hemligt gynnades af biskopsmakten och vädjade till
helgade vanor och religiösa lidelser. Ehuru harpolekaren
tillräknade sig själf knappt mer än den goda viljan att
medverka till upprorets hämmande och gaf konung Göstas.
mod och klokhet hela äran af utgången, gjorde honom
dock känslan af uppfyllda plikter lycklig. Han gick med
spänstiga steg och kunde, hvad han ditintills ej på länge
förmått, hängifva sig åt njutningen af synerna som mötte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:50:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vapnsmed/0194.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free