- Project Runeberg -  Vapensmeden (Hägringar från reformationstiden) /
46

(1912) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På mäster Gudmunds brygga

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hedrat honom i mitt hjärta, men tillåter icke, att han
bringar sig och oss i elände.
- Som sagdt: vi måste visa all hofsamhet, sade
mor. Jag är rädd, att far ännu går och sörjer öfver
runstenen.
Dessa ord syftade på något, som tilldragit sig
förliden höst. Mäster Gudmund ägde, väster ut från
Jönköping, vid Vätterns strand ett fäderneärfdt hemman Kortebo,
kring hvars manbvggnad husfru Margareta hade anlagt
en kålgård, i hvilken hon med ifver planterade och
vattnade. I brynet af ekskogen, som gick intill
planteringen, hade under ett okändt antal århundraden stått
en sten, som ofvan jord hade dubbel manshöjd och var
på båda sidorna och äfven på kanterna fullristad med
runor. På ett litet fält öfverst å ena sidan skymtade
gestalten af en hjälmklädd man på åttafotad häst. Folk,
som sett Slatte, påstod, att ryttaren hade likhet med
denne. Framför honom sågs en kvinna, som framräckte
ett dryckeshorn. Flere af runorna kände mäster
Gudmund igen - ehuru icke en lärd, var han en kunnig
man och från gossåren vetgirig och grubblande - men
somliga runor kände han icke, och hvarken han eller
någon annan hade mäktat få mening ur tecknen. Denna
sin egen och sina samtidas oförmåga att läsa hvad
förfäder skrifvit just för att tolkas af deras efterkommande
betraktade han ej endast som ett hinder för kunskap om
forna tider, utan som pliktförgätenhet och otacksamhet,
och då han stod framför det hemlighetsfulla minnesmärket
kände han något af helig vördnad, emedan han tänkte på
aposteln Paulus’ lära, att de bortgångna släktena bilda
med det nu lefvandc och med de kommande en enda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:50:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vapnsmed/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free