Tankar i utvandringsfrågan / Bristen på arbetskraft (1913) Author: Gustav Sundbärg - Tema: Statistics, Americana Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Bristen på arbetskraft

i våra dagars svenska jordbruk är ett synnerligen ofta överklagat förhållande. I detta hänseende, såsom i så många andra, representerar den nuvarande tiden den rena motsatsen

48

mot tillståndet vid utvandringens början, vid vilken tidpunkt det stora antalet backstugusittare och inhyseshjon vittnade om överflödande arbetskraft på den svenska landsbygden. Förändringen har åstadkommits genom industriens uppblomstring samt genom emigrationen. Till följd av emigrationen har, såsom i Betänkandet påpekats, i mer än trettio år Sveriges befolkning inom de mest arbetsföra åldrarna hållit sig undertalig. Det är ju icke annat än naturligt, att denna folkbrist till slut koncentrerat sig på den av våra näringsgrenar, som giver den lägsta avlöningen, alltså på jordbruket.

Att en dylik brist på arbetskraft äger rum inom lantbruket samtidigt med ej sällan inträffande periodisk arbetslöshet i våra städer och samtidigt med en betydlig utvandring varje år till främmande land, antyder ju tillräckligt den innersta orsaken. Angående vad som står i våra lantbrukares makt att göra till svårigheternas avhjälpande må här ännu en gång erinras om behovet nästan överallt av en förbättring i våra lantarbetares bostadsförhållanden.

I detta hänseende vill det synas, som skulle det kräva jämförelsevis ringa kostnader att komma till ett drägligt tillstånd -- kostnader som troligen snart skulle mer än ersättas genom förvärvandet av dugligare arbetskraft och bättre arbetsprestationer. Bostadsförhållandena synas i själva verket vara det enda område, där landsbygden utan svårighet skulle i en konkurrens kunna avgjort överträffa städerna.

Vid sidan av anskaffandet av bättre bostäder för drängar, pigor, statare och andra biträden inom jordbruket står också den gren av egnahemsrörelsen, som avser skapandet av smärre lägenheter, vilkas innehavare självfallet skola söka upphjälpa sin ekonomi genom daglönarearbete hos större jordbrukare. Denna rörelse, som ju också redan åtnjuter statsunderstöd, förtjänar alltså ytterligare ett varmt intresse särskilt hos våra godsägare, ett intresse som ock redan mångenstädes torde kommit saken till del. Härvid äro kanske ännu många praktiska svårigheter att övervinna, men om den möjliga vinsten våges mot dessa, synes som skulle ett utsträckt och

49

planmässigt arbete i detta hänseende avgjort böra ligga vårt lantbruks idkare och målsmän om hjärtat. Det synes oss också, som skulle just denna gren av egnahemsrörelsen särskilt lämpa sig för hushållningssällskapens deltagande i arbetet. Att grenar av egnahemsrörelsen finnas, som helst borde överflyttas på andra institutioner, skall i det följande framhållas -- om ej detta redan får anses såsom allmänneligen erkänt.

Av flera av Emigrationsutredningens meddelare framhålles den oskäligt långa arbetstid, som ännu mångenstädes ålägges arbetarna inom jordbruket. På samma gång framhålles, att detta system egentligen är en ekonomisk felräkning, enär bättre arbetsresultat skulle vinnas genom en rationell omväxling av arbete och vila. Naturligtvis givas i detta hänseende särskilt stora svårigheter inom ett sådant yrke som jordbruket, där så stor del av arbetet måste koncentreras på kortare tider av året. Men att många förbättringar dock skulle kunna göras till ömsesidigt gagn, låter sig knappast betvivlas. Att dylika reformer så ofta få anstå, beror väl i främsta rummet på gammal slentrian och på ofullständig insikt i yrkets innersta ekonomi. Även inom jordbruket, lika väl som inom industrien, kräves nog mångenstädes ännu en bättre genomtänkt och mot tidens behov bättre svarande arbetsledning.