Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den första verldsutställningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gemensam. Den första af dessa större utställningar
utsattes till 1851. De mest betydande af Englands
vetenskapliga och andra samfund intresserade sig
lifligt för företaget, detta var äfven fallet
med drottningen och hennes gemål, prins Albert,
och genom denne förnämligast blef nu planen till
en britisk utställning vidgad till tanken om en
verldsutställning.
Regeringen visade sig dock föga böjd att omedelbart
understödja företaget. Man beslöt derför att redan
från första början göra det fullkomligt oberoende
af alla inflytelser uppifrån, en omständighet,
som skaffade det folkets sympati och understöd och i
väsentlig mån bidrog till den utomordentliga framgång,
hvaråt det sedan hade att glädja sig. Man får dock
ej tro, att den engelska regeringen på något sätt var
företaget obenägen eller lade hinder i vägen derför;
man handlade å båda sidor endast i öfverensstämmelse
med den för engelsmän naturliga sjelfstyrelsens
grundsats, och regeringens bistånd anlitades endast
för meddelanden med främmande stater, upplåtandet
af bygnadsplats, polisanordningarna o. d. Ansvaret
för kostnaderna deremot påtog sig samfundet, i
hvars händer hela saken ännu hvilade. Efter många
fruktlösa underhandlingar med bankirer och arkitekter
om anskaffande af de nödiga medlen, bygnadens
uppförande o. s. v. träffade man en öfverenskommelse
med bankirfirman Munday, enligt hvilken hon skulle
under vissa vilkor förskjuta alla erforderliga
penningar och äfven ikläda sig risken, för den
händelse företaget ej bure sig. Verldsutställningen
skulle sålunda till sin materiela del blifvit ett
företag af en enskild person, om ej under sakernas
utveckling en möjlighet yppat sig att göra nationen,
allmänheten, till den verklige entreprenören.
I de förberedande öfverläggningarna, hvari äfven
medlemmarna af Royal society, akademin för de
sköna konsterna och direktörerna för ostindiska
kompaniet deltogo, faststäldes grunderna för
den stora utställningen. Sålunda beslöts, att
utställningsartiklarna skulle fördelas under
de fyra hufvudrubrikerna råämnen, maskiner,
slöjdvaror och alster af bildande konst, äfvensom
att en inbjudning skulle utfärdas till insamling af
bidrag till företagets genomförande. I första rummet
kom nu uppgiften att för företaget intressera de
industriela och konstnärliga kretsarna, att göra iden
populär och derigenom skaffa regeringen det stöd i den
allmänna meningen, som kunde sätta henne i stånd att
uppträda i saken. Medlet härtill var lika praktiskt
som lyckligt. Samfundet utsåg bland sig lämpliga
personer, som i egenskap af agenter sändes omkring i
landet för att verka för företaget. Sextiofem af de
mest betydande städerna och fabriksorterna i riket
besöktes och gjordes på offentliga möten förtrogna
med tanken, hvarefter särskilda komitéer nedsattes i
hvarje ort för sakens främjande. En petition, hvars
5 000 underskrifter blifvit samlade bland landets mest
inflytelserika personer, bevisade regeringen ej blott
företagets stora betydelse, utan äfven det gynsamma
mottagande, saken funnit i hela landet. I januari
1850 erhöll också planen drottningens stadfästelse,
och en kunglig komité med prins Albert i spetsen tog
sakens högsta ledning om hand. De inledanda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
