Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det praktiska förfarandet vid färgningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hampa. Då, som bekant, sysilke och tråd köpas efter
vigt, förfalska bedrägliga fabrikanter de färgade
sorterna ej sällan med blyföreningar, hvarigenom de
äfven bli mycket giftiga. Man har funnit ända till
17 procent bly i svart sysilke. Sådana bedrägerier
förtjena brännmärkas och strängt straffas.
Om gråfärgning gäller det samma som om
svartfärgning; endast en nära stående, men ingen
verkligt grå färg kan dervid framställas. De grå
färgskiftningarna erhållas på samma sätt som de
svarta, blott med den skilnaden, att godset färgas
mindre djupt. Blågrått, stålgrått, murgrått,
skiffergrått erhålla blå grundfärg; perlgrått
framställes med sumak och jernvitriol, gulgrått
(amerikagrått) med gulholts och derpå följande
galläplebad o.s.v. På siden färgas grått med
berberisrot, indigokomposition, kochenilj och alun,
med garfsyra och jernoxid, med babla och jernbeta,
på bomull och linne med samma ämne. Äfven här
kommer anilingrått säkerligen att uttränga de öfriga
färgblandningarna.
Brunfärgning sker antingen på kemisk väg med
kemiskt brunt eller, genom sammansättning, med
blandningsbrunt. Det förstnämda eller gallusbrunt
framställes med garfämnen, såsom på ylle med ekbark,
vide-, al- och valnötsbark samt gröna nötskal, på
siden med galläple, babla och kateku; det senare
användes äfven för bomull. Utfärgningen sker dels
med, dels utan alun- och kopparvitriolsbetor. Mest
omtyckta äro katekubrunt, bablabrunt, mordoré, brons,
karmeliterbrunt o.s.v. Medelst öfvermangansyradt
kali framställes bisterbrunt på bomull. Kastanjbrunt
erhålles efter grundning med orleana och alunbeta
genom bad af bresilja och blåholts. Wienhårbrunt, till
färgning af löshår af silke, förtjenar här nämnas;
färgen är fullkomligt den samma som föregående,
endast med jernvitriol gjord dunklare.
Äfven grönfärgning göres mest med blandningar,
hufvudsakligast af blått och gult. Sålunda framställes
sachsiskt grönt på ylle i gulholtsbad med tillsats
af sachsiskt blått efter föregången betning med
alun och vinsten. Sådant grönt är dock oäkta och
tål ej tvättning. På silke erhålles ett äkta,
varaktigt grönt, om silket först färgas kaliblått
och sedan utfärgas med gulholts. Kinagrönt användes
i alunlösning. På bomull och linne anbringas en
varaktig, grön färg genom utfärgning i kall kyp,
betning, vädring och vaubad.
Den redogörelse för färgkonstens teknik, vi nu lemnat,
torde vara tillräcklig att gifva personer utom facket
en föreställning om yrket och dess förfaranden. Vi
äro dock långt ifrån att tro oss ha deraf gifvit
mer än en helt ytlig öfverblick och måste derjemte
tillstå, att vi här alls icke tagit i betraktande
tjärfärgernas stora område, som snart torde komma att
inkräkta på alla de öfriga. Det är dock på goda skäl
vi ej inlåtit oss på en beskrifning af deras praktiska
användning; ty de nya färgerna kunna ej bringas under
samma allmänna synpunkter som de förut brukliga,
för hvilka färgkonsten uppstält ett af vetenskapen
erkändt skema. Tjärfärgerna äro visserligen mestadels
substantiva färger, d.v.s. sådana, som omedelbart
förena sig med tågan, men de det oaktadt ofta mycket
invecklade behandlingarna af färggodset dock till
sitt verkningssätt ännu mycket ofullkomligt kända. Vi
skulle för hvart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
