Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anilinfärger - Karbolsyrefärger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En brun färg, anilinbrunt, hvilken en tid
såsom havanabrunt var på högsta modet, upptäcktes
1861 af De Laire, då han upphettade en blandning
af anilinviolett eller anilinblått med saltsyradt
anilin. Fuksin med saltsyradt anilin ger det bekanta
bismarcksbrunt. Man har äfven anilinsvart,
som fås, då man låter klorsyradt kali inverka på
saltsyradt anilin; dock finnas äfven andra sätt att
bereda det. Det så kallade indigosvart är ett
olösligt anilinsvart, hvilket derför begagnas i
synnerhet inom tryckerierna.
Jemte dessa ur anilin eller rättare sagdt ur en
blandning af anilin och toluidin framstälda färger
ges det nu vidare en hel rad sådana, som leda sitt
ursprung från karbolsyran.
Karbolsyrefärger. Karbolsyra, likbetydande med
fenol, fenylalkohol, stenkolskreosot, finnes i de
tunga tjäroljorna, då deras kokpunkt ligger vid 183°
C. Med sättet för hennes framställning behöfva vi här
ej befatta oss. Det är nog att veta, att hon i rent
tillstånd kristalliserar i långa, färglösa nålar,
hvilka smälta vid 37,5° C. och ha en egendomlig,
rökaktig lukt och skarpt brännande smak. Vatten af
20° C. löser henne, men upptager blott 5 procent
deraf. Till sin kemiska art tillhör hon ej kolvätena,
då hon utom kol och väte äfven innehåller syre;
hennes sammansättning uttryckes med formeln C12H602.
Genom behandling med salpetersyra i värme
öfvergår karbolsyran i pikrinsyra, det bekanta
gula ämnet, som hufvudsakligen användes till
sidenfärgning. Pikrinsyran har bland alla ämnen den
bittraste smaken, hvarför hon också skall ha begagnats
till förfalskning af öl. Då pikrinsyran är ytterst
giftig, skulle en sådan användning deraf vara mer än
ett bedrägeri. Syrans färgkraft är högst betydlig;
med ett ort pikrinsyra färgas 10 skålpund råsilke
halmgult. Det i handeln förekommande färgstoftet
pikringult är ej ren pikrinsyra, utan innehåller
derjemte åtskilliga pikrinsyrade salter och fordrar
som ett lätt exploderande ämne mycken försigtighet
vid behandlingen. Ur pikrinsyran framställes
genom inverkan af cyankalium isopurpursyra,
som bildar vackert färgade, röda salter, hvaraf
ett, isopurpursyrad ammoniak, under namnet grenat
soluble, begagnas i ylle- och sidenfärgning. Upphettas
karbolsyra i en retort med svafvelsyra och oxalsyra,
sönderdelas hon och bildar dervid ett ämne, som
sannolikt är det samma som den 1834 af Runge upptäckta
rosolsyran och äfven användes till färgning. Det
på nämda sätt ur karbolsyran bildade alstret befrias
från syror genom tvättning med vatten och upphettas
tillsammans med ammoniak i en Papins gryta till
150° C., då det öfvergår i ett vackert färgämne,
korallin, som fått sitt namn deraf, att dess färgton
står mycket nära den röda korallens. Persoz, som
först framstälde det, kallade det af dess likhet med
pionrödt peonin. Färgen är dock mycket ovaraktig och
påminner i denna, liksom i andra sina egenskaper, om
safflor. Deremot ger det under namnet fenylbrunt eller
phenicienne i handeln förekommande färgämne, som
äfven erhålles ur karbolsyra genom samtidig inverkan
af salpetersyra och svafvelsyra, mycket varaktiga
färger i de så kallade havananyanserna. Äfven ett
blått färgämne kan fås
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
