Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anilinfärger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
alster, föll priset på anilin hastigt. Hade det ännu för kort tid sedan kostat
45 rdr skålpundet, dröjde det ej länge, innan man erhöll samma vigt för 7
rdr 50 öre, ja, senare (1869) till och med för 74 öre, men den tid vi tala
om ligger tolf år tillbaka.
Emellertid hade den ofvan nämde kemisten Hofmann 1859 funnit, att
utom det violetta färgämnet äfven en utmärkt ren och vacker röd färg kunde
framställas ur anilinet. Berguin, en industrikemist i Lyon, tog sig an
uppfinningen och skaffade sig patent på en metod för hennes fabriksmässiga
tillgodogörande, hvilket patent han öfverlät på Rénard Frères i Lyon. Det nya
färgämnet – Rénard Frères kallade det fuksin – gjorde ej mindre
uppseende än förut anilinviolett; det såldes först till 360 rdr skålpundet; nu
köper man för 15 rdr en långt renare vara. Dess nyanser äro kända under
talrika, olika namn, såsom magentarödt, azalein, solferino, rosein, erytrobenzin,
harmalin o. s. v. För att kringgå det första patentet uppfans
en mängd sätt att framställa fuksinet, och nya framsteg gjordes oupphörligt. Med all
olikhet för öfrigt gingo dock alla dessa förfaringssätt ut på samma kemiska
process, nämligen att befria anilinet från en del af dess väte och söka
åstadkomma en förening, i hvilken ett egendomligt ämne, rosanilin, som Hofmann
sedermera framstälde i rent tillstånd och till dess kemiska egenskaper
bestämde, gjorde tjenst som bas; fuksinet är saltsyradt rosanilin. I följd häraf
uttalade sig äfven alla domstolar, inför hvilka de många patentstriderna
drogos, till förmån för bröderna Rénard.
I Tyskland, England och Schweiz fick tillverkningen af fuksin snart ett
betydligt omfång, då det utgör råämnet till alla de andra anilinfärgerna, hvilkas
antal inom kort betydligt ökades.
Så hade Girard och De Laire ur fuksin erhållit kejsarviolett,
violet impérial, derigenom, att de läto kromsyradt kali inverka på en
blandning af anilinolja och saltsyradt anilin. Härmed var dock den långa raden
af färgämnen, som kunna framställas af rosanilinet, icke afslutad. Hofmann
utfann nämligen ett sätt att i rosanilinet ersätta väteatomer med
karbolsyrans radikal och alkoholradikalerna etyl och metyl och erhöll sålunda en
violett färg, som i skönhet öfverträffade alla föregående. Han är känd under
namnen Hofmanns violett, dahlia, etylrosanilin, primula m. fl.
Beredningen sker i stora kopparpannor med dubbla bottnar, inrättade för uppvärmning
med ånga (fig. 325). I dessa pannor upphettas i flera timmar en
blandning af rosanilin, alkohol, anilin eller etyl- eller metyljodid och kaustikt kali.
De öfverdistillerande gaserna förtätas i ett förlag; men i pannan bildar sig,
allt efter blandningens beskaffenhet, fenylrosanilin, metylrosanilin eller
etylrosanilin, d. v. s. ett rosanilin, i hvilket en till tre atomer väte blifvit
ersatta af en till tre atomer fenyl, metyl eller etyl. Deras salter bilda
de nämda praktfulla färgstofterna. De bland dessa färgämnen, som
innehålla tre atomer väte ersatta af tre atomer fenyl, metyl eller etyl, äro
vackert blå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
