Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ylleblekning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
476
BLEKNING*.
gammalt har man i rutten urin funnit ett utmärkt medel
för ullens tvättning. Hans verksamma beståndsdel
är kolsyrad ammoniak, som ej finnes i färsk urin,
men uppstår genom jäsning af hans urinämne. Den
ruttna urinen utspädes med sin femdubbla mängd vatten
och användes till tvättning efter upphettning till
50°. Af alla kolsyrade alkalier angriper den kolsyrade
ammoniaken minst yllefibrerna, och man begagnar sig
derför allt jemt af rutten urin för tvättning af
finare ylleväfnader. Det obehagliga och vidriga i
arbetet med urin, svårigheterna att förskaffa sig
honom i oförfalskadt skick och i tillräcklig mängd
ha ledt tanken på hans ersättande med en konstgjord
lösning af kolsyrad ammoniak i vatten. Försök i denna
riktning ha blifvit krönta med framgång.
För tvättning af större mängder ull kan man med
fördel begagna sig af den i fig. 311 af bildade
apparaten. Han utgöres af ett stort af långt kar
A, i hvilket en strid vattenström inkommer från
D och fyller rummet mellan karets väggar och ett
inre smalt kärl B. Ullen bearbetas och framflyttas
genom skoflarna (7, som kringsvängas af remskifvan
F. Vattnet bortflyter gencm den med en sil tillslutna
öppningen E. I denna apparat kan ullen fullständigt
tvättas, om A först fylles med rutten urin eller
såpvatten o. d., som upphettas till erforderlig
värmegrad genom inledande af ånga. Efter vederbörlig
bykning ersattes tvättvattnet med rent vatten genom
öppnande af kranen D.
Torkningen af den tvättade och våta ullen skedde förr
och i smått i fria luften, helst i skuggan. Ehuru
detta torkningssätt är for ullens beskaffenhet det
bästa, kan det likväl ej användas i stort eller i
fabriker, emedan man är allt för mycket beroende af
väderleksförhållandena och behöfver ett allt för stort
utrymme. I större fabriker befrias ullen derför från
en stor del af vattnet genom centrifugalmaskinen
(fig. 307) eller genom pressning mellan valsar,
hvarefter hon torkas fullständigt i uppvärmda rum,
hvilka man medelst en ventilator låter genomstrykas
af en snabb luftström.
Försök att borttaga ullsvetten genom tvättning med
kolsvafla ha hittills ej visat sig fördelaktiga.
De vid ulltvättningen erhållna tvättvattnen,
innehålla ej obetydliga mängder fett och kalisalter,
härstammande så väl från sjelfva ullen som från
den vid tvättningen begagnade såpan. I många större
fabriker förarbetar man dessa tvättvatten dels för
beredning af feta syror, tjenliga för tillverkning
af ljus eller tvål, dels för erhållande af potaska. I
förra fallet blandas vattnen med utspädd svafvelsyra,
då de feta syrorna utfällas i form af hvita, ostlika
flockar, som uppsamlas genom silning, hoppressas
och smältas. För beredande af potaska inkokas
tvättvattnet, och den torra återstoden kalcineras samt
utlakas med vatten, genom hvars afdunstning potaska
vinnes. Emedan den efter tvättvattnens inkokning
qvarstannande moderluten är mycket rik på feta ämnen,
kan hon med fördel användas till lysgasberedning. I
gasre-torterna stannar då hela kalihalten och kan
förarbetas till potaska.
Den tvättade och väfda ullen kan ej blekas med klor,
emedan detta skulle sönderfräta fibrerna; man måste
derför använda svafvelsyrlighet. Blek-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
