- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / Femte bandet. Det dagliga lifvets kemi /
446

(1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Garfmedel - Garfningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

446 GARFNING
OCH LIMTILLVERKNING.

Stammen af detta, 15 till 20 fot höga träd befrias
noga från det yttre vedlagret, kärnveden sönderkrossas
och utkokas i oglaserade lergrytor, hvarefter
infusionen afdunstas först öfver fri eld och sedan
under omröring i flata skålar i solsken, tills man
erhåller en formbar massa. Denna uttorkas ytterligare
i solen på mattor, beströdda med kospillning och
aska. Slutligen skär man med segelgarnstrådar massan
i tärningforrniga stycken, som efter fullständig
torkning inpackas i säckar och korgar och under
namnet bombay-kateku försändas från Singapor och
Kalkutta. Kateku är mycket rikt på garfämne, och l
vigtdel kateku motsvarar 5 delar ekbark och 21/^ delar
gall-äplen, men det ger ej något synnerligt vackert
läder. Äfven andra kateku-slag förekomma i handeln,
såsom bengaliskt kateku, som beredes af en palmart,
areca guvaca, samt gambir, som är extraktet af de
på Sundaöarna och Molukkerna inhemska uncaria
gambir och acida.

Dividivi är fröbaljorna af en i Sydamerika växande
buske, caesalpinia coriaria.

På senare tiden har man börjat sända i handeln extrakt
af åtskilliga barkslag. Äfven har man försökt bereda
konstgjorda garfämnen. Så erhöll Jennings i London
1858 patent på ett konstgjordt garfämne, beredt af
torf genom dess behandling med salpetersyra.

Garfningen enligt den af gammalt brukliga metoden
består deruti, att, sedan hudarna blifvit färgade,
d. v. s. några dagar fått ligga i svag barklag,
hvarunder de börja antaga en pomeransgul färg,
de i murade gropar eller nedsänkta kar h värf t als
hopläggas med lo, d. v. s. sönderstyckad bark. Mellan
hvar hud lägger man alltid ett en tum tjockt lager af
bark, till dess karet, som vanligen innehåller 70-80,
stundom likväl ända till 600 hudar, är fyldt. Ofvanpå
kominer ett tjockare lager begagnad bark och sedan
vatten eller barklag, så mycket karet ännu kan rymma,
hvarefter det hela betäckes med bräder och lemnas i
ro. Garfämnet är lösligt i vatten och föres derigenom
in i hudarna. Denna öfvergång försiggår likväl
ytterst långsamt. Efter fyra, sex eller åtta veckor
har barklagen helt och hållet förlorat sin kraft, utan
att hudarna derför erhållit nog garfämnen för att vara
fullständigt färdiggarfvade. Man skrider derför till
en ny behandling, i det man tömmer karet omsorgsfullt,
från hudarna bortbultar den förbrukade barken samt
åter hoplägger dem h värf t als med färsk bark,
men i omvänd ordning,. så att den hud, som hittills
legat öfverst, kommer underst. Det beror nu på
hudarnas beskaffenhet, om efter 3-4 månaders förlopp
samma förfarande ännu en eller flera gånger skall
förnyas. Tjockt sulläder behöfver naturligtvis ligga
längst och ofta förses med färsk bark; medan ko-,
kalf- och rossläder inom 3-5 månader är genomgarfvadt,
är det för det tjockaste sul-lädret ej för mycket att
ligga i två år. Undersökningen sker genom skärning;
så länge genomgarfningen ej fullständigt inträdt,
företer huden i det inre ett hvitt mellanlager. Till
garfning af l skålpund hud beräknar man, allt efter
beskaffenheten, 4-10 skålpund ekbark, och hvad detta
garfämne ger

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:18:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfinn/5/0458.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free