Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den tjära, som vid beredning af lysgas af stenkol
erhålles som biprodukt, stenkolstjäran, är
en svart, illaluktande och trögflytande vätska,
för hvilken man ännu för femton år sedan ej hade
någon större användning. I följd af kemins snabba
framsteg har man i detta råämne funnit en snart
sagdt outtömlig grufva för framställning af talrika
värdefulla alster, dels de mest lysande färger, dels
välluktande ämnen. Stenkolstjäran är en blandning
af talrika ämnen, dels flytande kolväten (benzol,
toluol m. fl.), dels fasta kolväten, såsom naftalin och
antracen, åtskilliga syrehaltiga ämnen, såsom karbolsyra,
qväfvehaltiga baser, t. ex. anilin. I följd
af sin halt af karbolsyra hindrar hon förruttnelse;
hon användes som bestrykningsmedel för jern och
andra metaller, murar och trä. Ej obetydliga
mängder användas till beredande af takpapp, till
s. k. briquettes (slagna tegel af kolstybb och
tjära). Försök att bereda gas af stenkolstjära ha
hittills ej lyckats.
För tillverkning af färger, karbolsyra o. d. af
stenkolstjära måste man först genom distillering
åtskilja tjärans beståndsdelar efter deras större
eller mindre flygtighet. Härtill fordras dock,
att tjäran är fri från vatten, emedan det eljest
under distilleringen föranleder stora obehag,
t. ex. öfverstigning o. d. För detta ändamål värmes
hon en längre tid vid 80–100°, hvarvid man dock
uppsamlar det bortgående vattnet, hvarmed följer en
del af tjärans flygtigaste kolväten. Den från vatten
befriade tjäran upphettas nu i en distilleringspanna,
och man uppsamlar särskildt hvad som förflygtigas,
då värmegraden ej uppgått till 200°. Den sålunda
erhållna varan kallas lätt tjärolja. Hvad som
sedermera förflygtigas kallas tung tjärolja, och
sedan denna öfverdistillerat, stannar i retorten en
svart becklik massa, asfalt. Den lätta tjäroljan
distilleras ännu en gång, och distillatet renas
genom omröring med koncentrerad svafvelsyra och, sedan
syran blifvit borttvättad, med natronlut, hvarefter
hon distilleras en tredje gång. Genom behandlingen
med svafvelsyra bortskaffas ammoniak och anilin,
genom natronluten aflägsnas karbolsyra.
Den sålunda renade oljan är en lättrörlig, färglös och
ganska flygtig vätska, som hufvudsakligen består af
benzol, toluol och xylol. Hon kallas i handeln benzin
eller stenkolsnafta. Hon har stor användning
som lösningsmedel för hartser, fett, olja, kautsju,
guttaperka, äfvensom till karbonisering af gas. Mest
användes hon dock till beredande af nitrobenzol
eller mirbanolja, en af bittermandelolja luktande
vätska, som dels begagnas till parfymering af
tvål, dels och hufvudsakligen till framställning af
anilin och anilinfärger. Utsattes den råa, lätta
stenkolsoljan för låg värmegrad, afsätter sig derur
en fast massa, naftalin, som genom sublimering kan
erhållas ren. Hon bildar då silfverhvita fjäll,
som ha en högst genomträngande lukt. Af detta ämne
kan man bereda en mängd värdefulla färgämnen. Sedan
några år framställer man deraf benzoesyra, en syra,
som i en snar framtid måhända torde bli ett råämne för
konstgjord framställning af indigoblått, ty man har,
ehuru hittills endast i ringa mängd, lyckats bereda
detta dyrbara blå färgämne af benzoesyran.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
