Uppfinningarnas bok / Femte bandet. Det dagliga lifvets kemi / 179 (1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vinets lagring - Vinets sammansättning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

För att genom förstöring af dessa sporer göra
vinet varaktigare försökte Pasteur i medlet af
förra årtiondet uppvärma vinet till 50–60° samt
sedan hastigt afkyla det. Försöken lyckades på ett
förvånande sätt. Vin, som blifvit upphettadt till
nämda värmegrad, visade sig ha undergått samma
förändringar, som om det legat en längre tid på
lager. De angenäma egenskaper, som göra vinet efter en
viss tid allt bättre och värdefullare, befunnos genom
uppvärmningen ofantligt hastigt utbildade. Vinet blir
bättre och äldre, och hvilket värde, detta Pasteurs
förfarande derför har, blir klart, när man betänker,
hvilken mängd af arbete, tid och räntor besparas, om
derigenom den för många viner ofta mycket långvariga
källarbehandlingen kan betydligt förkortas.

Flera olika apparater för vinets pasteurisering ha
blifvit använda, i synnerhet i Frankrike. En dylik
apparat ses af fig. 103. Vinet fylles på ett stort,
på alla sidor slutet kärl T, hvars botten C utgör
locket på en med vatten fyld kittel, som underifrån
upphettas till erforderlig värmegrad. För att
vattnet, som vid kittelns uppvärmning utvidgar sig,
skall kunna bortskaffas, finnes i locket anbragt ett
långt rör e, hvilket genom vinfatet går ut i fria
luften. Sedan vinet blifvit tillräckligt upphettadt,
hvilket ses å termometern l, ledes det genom röret f
och tappas genast på fat, F, eller buteljer. Vin,
som redan blifvit tappadt på buteljer, kan äfven,
om buteljerna äro af starkt glas, pasteuriseras
genom nedsänkning i vatten, som uppvärmes till den
erforderliga värmegraden. Användt på öl, har samma
förfaringssätt äfven gifvit ett godt utslag.


Fig. 103. Apparat för paseurisering af vin.

Vinets sammansättning är högst olika. Dess
vigtigaste beståndsdelar äro socker och syror från
drufvorna (såsom vinsyra, drufsyra, äplesyra och
citronsyra), alkohol och bernstenssyra, bildade
genom jäsningen, ämnen, hvilka gifva vinet dess
»bouquet», glycerin, kolsyra, i röda viner äfven
färgämne och garfämne. Alkohol meddelar vinet dess
rusande egenskaper, socker och glycerin den söta,
garfämnet den kärfva smaken. De ämnen, som gifva
vinet »bouquet», förekomma i utomordentligt små
mängder, så att deras kemiska natur ännu är temligen
litet bekant, dock synas de utgöras af flygtiga
eterarter. Nedan stående tabell utvisar vinernas halt
af huvudbeståndsdelarna socker och alkohol:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>