Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hvitbetan - Hvitbetssockrets framställning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
betorna oftast äro vattniga och fattigare på socker,
då deremot de mindre visa sig vara bättre. En
medelstorlek af 1 1/2–2 skålpund är den, som visar sig
fördelaktigast så väl med afseende på sockerrikedomen,
som afkastningen.
Hvitbetssockrets framställning. Det första af de
förfaranden, som ingå i hvitbetssockertillverkningen,
eller rättare förberedelsen till dessa utgöres af
betornas tvättning och rensning. Tvättningen har
till ändamål att aflägsna sand och smuts (hvilka
skulle förderfva rif- eller skärmaskinerna) och sker
i den s. k. tvättcylindern, som är sammansatt af
läkter och till ungefär en tredjedel af sin höjd
nedsänkt i ett tråg med vatten, hvilket förnyas genom
oupphörligt tillflöde. Vid cylinderns långsamma
omvridning rulla betorna om hvarandra, hvarvid
sanden och den uppmjukade smutsen spolas bort af
vattnet, Då cylindern antingen lutar eller koniskt
vidgar sig åt ena ändan, föras betorna genom sin
egen tyngd i denna riktning och utfalla slutligen
ur cylindern, hvarefter de rensas sålunda, att alla
birötter, alla träartade, gröna eller skadade ställen
äfvensom betans sockerfattiga, men saltrika rothals
bortskäras. Noggranheten vid betornas rensning är för
öfrigt mycket olika i de olika länderna; i Frankrike
t. ex. nöjer man sig med att endast tvätta betorna
eller på sin höjd bortskära större skadade ställen;
i Tyskland deremot rensas betorna med största omsorg,
och bortskärandet af rothalsen förekommer egentligen
endast vid tullföreningens sockerfabriker. Orsaken
till denna skiljaktighet ligger i beskattningssättet,
i det att i Tyskland skatten utgår efter vigten af de
betor, som användas till fabrikationen, medan det i
Frankrike är den utpressade saftens mängd och täthet
jemte det färdiga sockrets vigt och beskaffenhet,
som utgöra grunden för beskattningen. Det ligger
derför i den tyske sockerfabrikantens intresse, att
endast de sockerrikaste delarna af betan användas,
d. v. s. betala skatt, och alla sådana partier,
som ega ringare sockerhalt, aflägsnas.
På tvättningen och rensningen följer i allmänhet
saftutdragningen. Metoderna för saftens vinnande
äro mångahanda. Den äldsta bland dem alla och
den, som väl ännu i dag användes i de flesta
hvitbetssockerfabriker, är rif- och pressmetoden,
hvarvid betorna genom rifmaskiner sönderdelas
till en grötformig massa, ur hvilken saften
sedan utpressas. Efter en annan metod åter
(Schützenbachs nyare) utlakas den grötformiga
sönderrifna massan med vatten. Enligt en tredje
utpressas saften ur de sönderrifna betorna genom
»centrifugering» (Frickenhaus’ metod), och slutligen
har på senaste tiden den s. k. diffusionsmetoden,
enligt hvilken betorna sönderskäras i tunna
smala spån, som systematiskt utlakas med vatten,
börjat få en viss utbredning.
I sammanhang med dessa saftutdragningsmetoder, hvilka
alla utgå från den råa betan, må ännu nämnas en annan,
Schützenbachs äldre metod, som har den torkade
betan till utgångspunkt, Enligt denna sönderskäras
de tvättade och rensade betorna i tunna skifvor,
hvilka torkas i lindrigt värme och först derefter
utlakas med vatten. Hvad man egentligen med denna
metod afsåg att vinna, var att förvandla betan
från ett lätt föränderligt till ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
