Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De organiska syrorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men de båda syrorna skiljas genom sina optiska
egenskaper. En lösning af vinsyra vrider polariseradt
ljus åt höger, en lösning af drufsyra är deremot
overksam. Drufsyran kan dock genom vissa medel delas
i två syror, af hvilka den ena är vanlig vinsyra,
men den andra en ny vinsyra, hvars lösning vrider
ljusets polarisationsplan till venster. Den senare
syran är till sammansättning, så väl som till kemiska
förhållanden, i det närmaste lik vinsyran; dock
kristallisera så väl syran sjelf, som hennes salter,
i olika, ehuru hvarandra motsvarande former. Dessa
märkvärdiga förhållanden hafva i den lärda verlden
gjort ett ej ringa uppseende.
Citronsyran finnes i riklig mängd i citronsaft, så väl
som i många frukter, såsom krusbär, körsbär, smultron,
hallon m. fl., oftast i sällskap med äplesyra. Emedan
syran har stor användning i kattuntryck, i medicin,
i matlagning o. s. v., framställes hon för närvarande
fabriksmässigt. Deremot har äplesyran, oaktadt hennes
utbredning i växtriket är lika stor som citronsyrans,
blott vetenskapligt intresse. Andra organiska
syror äro bernstenssyra, benzoesyra, kinasyra (i
kinabark, blodrot m. fl.), mekonsyra (i opium). Af
stor teknisk betydelse är ättiksyran, hvilken, ehuru
hon i små mängder förekommer i växtriket, likväl
alltid framställes genom jäsning af bränvin eller
genom distillering af trä (träättika). Ättiksyran
består af ett lika antal kol-, syre- och väteatomer
(4 af hvardera). Hon är en temligen stark syra, som
vid upphettning förflygtigas utan att sönderdelas. En
högst koncentrerad ättiksyra stelnar vid lägre
värmegrad till färglösa, bladiga kristaller, hvilka
först smälta vid + 16°. Ättiksyran användes till en
del för framställande af spanskgröna och blysocker,
denna syras kopparoxid- och blyoxidsalter.
I fotografi, vid garfning och färgning,
i kattuntryckerier, för tillverkande af skrif
bläck användas vissa syror, som likna hvarandra
samt till en del förekomma i flera träds bark,
blad och grenar. Bland dem äro garfsyra (tannin),
galläplesyra, pyrogallussyra m. fl. De äro de
värdefulla beståndsdelarna i ekbark, galläplen,
knopper, sumak, kateku m. fl. i garfverier eller
färgerier använda material.
I djurkroppen finnas likaledes syror, hvarom vi
lätt kunna öfvertyga oss, om vi med en käpp omröra
en myrstack. Myrorna afsöndra då en flygtig syra,
myrsyra, som eger en till tårar retande lukt. Krossar
man myror och distillerar man dem derefter med
vatten i en retort, erhåller man ett distillat, som
innehåller nämda syra. Myrsyran kan äfven erhållas, om
socker dis tilleras med utspädd svafvelsyra samt fint
pulveriserad brunsten. Myrsyran har fått lika liten
teknisk användning som mjölksyran, hvilken bildas dels
vid mjölkens surnande, dels vid jäsning af växtämnen
och derför förekommer t. ex. i surkål, surdeg o. s. v.
Andra alster ur djurriket, såsom fettarter m. fl.,
gifva, när de sönderdelas, upphof till organiska
syror. En sådan sönderdelning af fett försiggår, då
det härsknar, och ibland de i allmänhet svaga syror,
feta syror, som då uppstå, äro flera af betydenhet,
emedan de ligga till grund för tvål- och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
