Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det kemiska förloppet - Salpetern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ett kemiskt prof anger, när saltets förvandling
försiggått. Man behöfver således, utom kamrarna,
blott en utvecklingsapparat för kolsyran, hvilken kan
erhållas ur kalk genom öfvergjutning med saltsyra,
och härtill kan äfven den svagaste användas.
Salpetern. Det ytterligare umgänget med våra båda
gamla bekanta, kaliet och natronet, för oss nu till
en storartad fabrik, mot hvilken verldens samtliga
tekniska anstalter försvinna till ett intet. Vi mena
salpetertillverkningen, bildandet af salpetersyra
och salpetersyrade alkalier, en tillverkning som
naturen oupphörligt drifver på egen hand. Lokalen
till denna fabrik är ej mindre än hela jordens yta och
har dessutom två våningar: jordytan och luftkretsen.
Den atmosferiska luften består, som bekant, af
två gasformiga element, syre och qväfve, alldeles
de samma som finnas i en af våra starkaste syror,
salpetersyran. Skilnaden är blott den, att i luften
äro de båda elementen blott blandade, i salpetersyran
deremot kemiskt förenade med hvarandra. Hvilka
egenskaper salpetersyran har och huru vi gå till
väga för att framställa henne, derom skola vi längre
fram tala; för närvarande ha vi att tillse, huru hon
uppkommer i naturen. En kemisk förening mellan de båda
elementen qväfve och syre föregår i luftkretsen, men i
så liten skala, att först den vetenskapligt skärpta
blicken kunnat urskilja och iakttaga henne. Men
derigenom att denna alstring oupphörligt och öfver
allt fortgår blir hon icke desto mindre så oerhörd,
att hon är fullt tillräcklig att fylla det stora
kretsloppets ofantliga behof.
Låter man en tillräcklig mängd regn- och snövatten
afdunsta, kan man der tydligt uppvisa salpetersyrans
närvaro; hon uppträder dock ej der i fritt tillstånd,
utan bunden, vanligen vid ammoniak. I åskregnet är
halten af salpetersyra starkast, lika så i regn som
faller efter långvarig torka. Men kommer salpetersyran
uppifrån luften, måste hon också der ha bildats,
ty från jorden kan hon ej härstamma, då hon här
aldrig förekommer, eller ens kan förekomma, i fritt
tillstånd. Den kraft, som i lufthafvet förenar syre-
och qväfveatomerna till salpetersyra, är, som vi ha
skäl att antaga, elektriciteten, alltså blixten och
andra elektriska förlopp i luften. Då Davy låtit en
följd af elektriska gnistor gå genom vanlig under en
gasklocka innesluten luft, erhöll han salpetersyra,
ty en under gasklockan insatt lösning af kaustikt
kali hade förvandlats till salpeterlösning.
Annorlunda förhåller det sig deremot med aminoniaken,
en gasformig kropp af alkalisk natur, som består
af en atom qväfve och tre atomer väte (NH3) och i sin
upplösta form är alla våra läsare väl bekant under
namnet salmiakspiritus. Han medföljer visserligen
salpetersyran från luften, men härstammar dock från
de nedre regionerna, ty i stall, på nygödslade fält
och afträden säger oss näsan tillräckligt, att vid
förruttnelsen af animaliska lemningar ammoniakgas
(kolsyrad ammoniak) i mängd bortgår i luften,
oaktadt landtbrukaren ej gerna ser detta värdefulla
gödningsämne gå förloradt. Salpetersyrebildningen
i luften visar sig då som en dubbelt välgörande
anstalt af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
