- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / Fjerde bandet. Råämnenas kemiska behandling /
453

(1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kaustikt kali - Alun

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

måste förut skilja kolsyran derifrån och framställa
rent kali, kaustikt kali. Detta går för sig, om
man kokar stark potasklut tillsammans med bränd
kalk. Kolsyran öfvergår dervid till kalken, med
hvilken hon bildar en olöslig förening, hvarigenom
kaliet blir fritt.

Ur sin lösning kan det kaustika kaliet äfven
framställas i fast form genom afdunstning. Det har då
utseende af en hvit smältbar massa, hvilken vanligen
i form af små runda cylindriska stänger förekommer i
handeln och särskildt i kemiska laboratorier får en
mångfaldig användning som reagens. Det upptar med stor
begärlighet vatten och kan ej ens genom upphettning
till smältning befrias från en viss vattenhalt. Genom
upptagande af vatten ur luften smälter det, mättar
sig dervid äfven med kolsyra och blir å nyo kolsyradt
kali. Inleder man i en kalilösning kolsyra och dermed
fortfar så länge något upptages, erhålles ej blott
potaskans vanliga kolsyrade kali, utan äfven ett salt,
som på samma mängd kali innehåller dubbelt så mycket
syra: dubbelt kolsyradt kali.

Samma förhållande eger äfven rum med natron, och,
som bekant, är dubbelt kolsyradt natron det salt, som
spelar hufvudrolen vid beredningen af alla konstgjorda
kolsyrade vatten, fräspulver o. s. v.

Alun är ett annat, längesedan bekant och i tekniken
mycket användt salt, i hvilket kali utgör en
hufvudbeståndsdel; det uppträder der nämligen i
förening med svafvelsyra som svafvelsyradt kali. Redan
namnet - af alumen, hvaraf alumina, lerjorden,
fått sitt namn - häntyder derpå, att det utom kalisaltet
innehåller ännu en annan kropp. I sjelfva verket
utgör också det vanliga eller kalialunet en
förening af svafvelsyradt kali och svafvelsyrad
lerjord. Det kan sålunda egentligen lika väl räknas
till lerjordssalterna. Men hvarken lerjorden eller
kaliet äro ovilkorligt nödvändiga för bildandet af ett
salt, som skall hafva alunets utmärkande egenskaper. I
stället för med kaliet kan den svafvelsyrade lerjorden
lika väl förbinda sig med svafvelsyrad ammoniak
till ett dubbelsalt, som likaledes i vackra, hvita,
oktaedriska kristaller (fig. 236, 237) anskjuta
ur sin lösning, med samma halt af kristallvatten
och i samma eqvivalentförhållanden. A andra sidan
kan lerjorden ersättas af jernoxid eller kromoxid,
och en sådan ersättning är till det yttre endast
igenkänlig på produkternas olika färg, ett af
isomorfins intressantaste exempel. Men vi återvända
till det oss i främsta rummet intresserande vanliga
kalialunet, dubbelsaltet af svafvelsyradt kali och
svafvelsyrad lerjord.

Om alunet talar redan Plinius i sin Historia naturalis.
Af hans beskrifning framgår dock, att han med
samma namn betecknat två skilda salter: jernvitriolen,
hvilken han kallar svart alumen, och måhända vårt
alun, hvit alumen, och på samma sätt få väl ej heller
de af Dioskorides och andra nyttjade benämningarna
strängt tillämpas på det salt vi nu gifva namnet alun.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:17:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfinn/4/0465.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free