Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sänkverk - Borrhål för bergsaltets tillgodogörande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
medan sådant fattas vid Berchtesgaden, och detta
förklarar, hvarför man anlagt den långa ledningen,
som dock alltid blir billigare än att forsla bränslet
och den färdiga varan.
Borrhål för bergsaltets tillgodogörande. Bergsaltets
åtkommande medelst borrhål är ett sätt, som
begagnas vid Salzungen, Arnsberg m. fl. ställen på
Thüringerwald, vid Wimpfen i Würtemberg, vid Bex
i Schweiz samt vid många ungarska saltverk.
Sedan genom borrningsförsök bergsaltets
lägringsforhållanden blifvit noga kända, drifver
man ned ända in i saltlagret ett borrhål af 8 1/2–10
tums vidd. Detta beklädes invändigt med ett trärör,
i hvilket anbringas en tryckpump af koppar, som verkar
på borrhålets djupaste punkt. I det cylinderformiga
rummet mellan röret och pumpen ledes sött vatten
ned till saltlagret för att der upplösa salt,
mätta sig dermed och sedan i tryckpumpen pressas
upp. Arbetet ordnas på det sätt, att man tager ut
ur fyndigheten så mycket af saltet som möjligt,
så att saltlösningen, när hon pressas upp, alltid
håller 27 procent salt. Insjudningen sker i pannor
på förut beskrifna sätt. Genom denna utlakningsmetod
uppstå förr eller senare jordras, emedan hängandet
(taket) å de upplösta saltmassorna instörtar. Man
måste följaktligen tid efter annan öfvergifva de
gamla borrhålen och i stället upptaga nya.
I England finnas stora saltverk, som blifvit
anlagda för att kunna på ett lönande sÉtt
använda det i närheten brutna, mycket dåliga
stenkolet. Saltkällorna uppspringa ur bergarter,
som tillhöra stenkolsformationen, eller ock anbringar
man borrhål i de bergsaltförande lagren. Man bereder
så väl otorkadt salt för sodafabrikernas räkning som
äfven renare sorter för bordets och kökets behof.
Ännu återstår att omnämna det egendomliga saltverk,
som finnes vid Zwickau i Sachsen. Vattnet i den
der varande stenkolsgrufvan Bürgerschaft håller
4 till 5 procent salt. Detta vatten tillgodogör den
fyndige kemisten Fikentscher på det sätt, att han
pumpar det i stora murade behållare och låter lågorna
från en mängd ugnar, hvari stenkolet förkolas till
kåks, stryka fram utefter vattenytan. Derigenom blir
lösningen visserligen svart och sotig, men tillika så
anrikad, att hon, sedan hon fått klarna, med fördel
kan sjudas i pannor, som likaledes upphettas genom
lågan från kåksugnarna. Detta tillverkningssätt är
så billigt, att en centner sålunda tillverkadt salt,
hvilket kan med fördel användas vid sodafabrikerna och
för klor-beredning, endast kostar några silbergroschen
(1 silbergroschen = 9 öre).
Ar 1865 funnos inom tyska tullföreningen 93 saltverk,
som syselsatte 4 855 arbetare. Tullföreningens 7
saltgrufvor gåfvo 4 000 000 centner bergsalt, och
63 saltsjuderier lemnade 6 730 000 centner koksalt
samt 212 000 centner svart och gult kreaturssalt,
hvarjemte vid 23 verk erhöllos 163 000 centner
åkergödningssalter. Tillverkningskostnaden för 1
centner var i medeltal vid pass 2,25 rmt. Saltet från
Baden och Würtemberg kostade i tillverkning minst; dyrast
var det baierska. I Österrike erhållas årligen mer än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
