Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fotolitografi - Oljfärgstryck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fotolitografi, en konstgren, som i Tyskland, Frankrike
och England på senaste tiden blifvit mycket odlad
och visat sig mäktig af en större utveckling, än man
i början trodde. Såsom vi redan vid fototypin sett,
beror denna konst derpå, att vissa beståndsdelar genom
utsättande för solljuset blifva olösliga. Bilden
kopieras på stenen medelst en negativ. Redan för
flera år sedan sågos i Paris vackra fotolitografier,
som åstadkommits på följande sätt. En lösning af
asfalt i svafveleter hälles i ett mörkt rum på
en mycket fint ruggad sten och lemnas der att
torka. Stenen visar nu en svart grund, som af
mikroskopiskt fina ritsor är delad i millioner
partiklar. Man anbringar negativbilden på stenen
och låter solen verka derpå. De af ljuset träffade
delarna, således bildens drag, blifva derigenom
olösliga, och om man nu upprepade gånger sköljer
stenen med eter och derigenom bortskaffar de lösliga
partierna, återstår till slut den klara bilden med
alla sina dagrar och skuggor. Sedan man på vanligt
sätt preparerat stenen med gummi och syra, kan han
tryckas som hvarje annan litografi. Asfaltmetoden
har åtminstone i Paris ännu ej kommit helt och
hållet ur bruk, men är dock i sina alster tydligen
underlägsen det nya förfaringssätt, som i stället
för asfaltlösningen använder en vattenhaltig blandning
af kromsyradt kali med gummi eller gelatin, som till
ljuset har alldeles samma förhållande som asfalten,
d. v. s. blir olöslig. Metoden erbjuder dessutom
äfven den fördelen, att bildens bortvaskning
ej sker med eter, utan endast med vatten. Medan
fotolitografins första alster inskränkte sig till
återgifvande af sällsynta träsnitt, handskrifter,
tryckta saker och det syntes mycket tvifvelaktigt,
huru vida äfven naturbilder skulle på samma sätt låta
återgifva sig, har dock metoden åstadkommit mera, än
han lofvade. I Berlin utkomma nu hand- och väggkartor,
hvilka blifvit på sten fotografiskt öfverflyttade från
original, som i relief modellerats i gips. Effekten
af dessa kartor är i sanning förvånande; de hafva,
i synnerhet på litet afstånd, helt och hållet utseende
af verkliga reliefer.
Oljfärgstryck. Men litografin är icke blott en svart,
d. v. s. svarta bilder lemnande konst, hon arbetar
äfven i färger och har just häruti på senaste tiden
åstadkommit utomordentliga saker. Det gränsar till det
otroliga, hvilka massor af färgtryck nu utgå från den
litografiska pressen i form af varuetiketter, taflor
och tafleböcker samt alla dessa tusentals kolorerade
saker, som falla inom lyxpappersfabrikationens
område. Endast den s. k. metakromatypin har här
slagit under sig ett stort fält. Man ser hennes alster
på allt möjligt: på pappers-, trä-, bleckvaror,
glastaflor, der de efterhärma glasmålningarna,
äfvensom med användande af inbrända färger på porslin.
Om de flerfärgade litografierna gäller det samma,
som vi redan yttrat om de kolorerade träsnitten. De
särskilda färgerna fördelas på olika stenar så, att,
sedan bladet passerat dem alla, den önskade effekten
är fullständigt uppnådd. Man begagnar allt efter
tryckets olika beskaffenhet fint ruggade eller glatta
stenar; öfvertryck användes mycket ofta. Bladets
riktiga inpassande på hvarje färgsten utgör alltid
en af de största svårigheterna, och denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
