Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konstens teknik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
flera småstycken till en större stock. Sedan man på
en sådan stock uppritat teckningen, kan man åter taga
sönder honom och utdela bitarna på flera händer. Denna
utväg anlitas ej sällan i sådana fall, t. ex. i
illustrerade tidningar, der det mera kommer an på
hastighet än synnerlig noggranhet i utförandet. Förr
hände ofta, att de gränser, der de särskilda bitarnas
fogar stötte tillsammans, tydligt nog kunde urskiljas
genom en hvit linie; nu mera förekomma dock sådana
ofullkomligheter mera sällan, ehuru träsnitten stundom
växa ut till verklig jättestorlek och stockarna derför
måste hopsättas af en stor mängd bitar.
Sedan man sålunda öfvergått från träsnitt till
trästick och träsnidarna blifvit trägravörer,
xylografer, måste äfven det gamla egendomliga, med
några få streck mycket sägande träsnittsmaneret med
sitt enkla, kärnfulla uttryck träda i bakgrunden. De
nyare konstnärerna ville visa, att de kunde
åstadkomma finare streck än de gamla, och derför
närma sig också nutidens träsnitt ofta i karakter
och uttryck kopparsticket, till och med stålsticket,
ja, nyare träsnitt återgifva stundom alla infall
hos den käckaste pennritning med en sådan trohet,
att konstnärer sådana som den gamle Holbein skulle
ordentligt häpna deröfver. Äfven maskinarbetet har
tagits i anspråk inom träsnideriet; så t. ex. skär
en graveringsmaskin fina parallela linier till luft,
vatten m. m., medan en borrmaskin fördjupar de större
mellanrummen; men någon egentlig praktisk användning
har det dock ej vunnit.
Sedan läsaren sålunda fått en kort öfversigt
af träsnideriets väsen, skola vi tillägga några
ytterligare enskildheter, utan att likväl fördjupa
oss i någon omständligare beskrifning af de särskilda
verktygen eller handgreppen. Det nu allmänt begagnade
materialet till träsnitten är, som vi redan nämt,
buxbom, som nästan uteslutande fås från Mindre Asien;
den bästa är den fullkomligt rent guldgula utan
qvistar och fläckar, hvilken merendels afsågas
från stammen i skifvor af från 3/4 till 1 tums
tjocklek. Stockens yta, som måste vara fullkomligt
jemn, behandlas först med hyfveln och sedan med
sicklingen, hvarefter hon afslipas med skäfte så fint,
att det ser ut, som hon vore polerad. Dervid måste
all användning af fett undvikas. Derefter ingnides
teckningsytan med en blandning af kremshvitt och
gummivatten, så att hon, sedan denna torkat, visar
sig öfverdragen med en fast påsittande hvit botten,
hvilken likväl måste vara så tunn som möjligt för
att ej springa sönder för grafstickeln.
Teckningen sker alldeles som på papper, vanligast med
en hård blyertspenna, i fasta, skarpa drag, särdeles
hvad konturerna beträffar. Vid arbeten för vanliga
behof, t. ex. vid illustrationer för tidskrifter, är
det ej nödvändigt, att tecknaren sjelf uppritar hvar
enda af träsnittets linier, blott totalintrycket blir
det riktiga. Derför är det mycket, t. ex. lufttoner,
utlöpande skuggor, som han ej angifver med linier,
utan med stompen, penseln eller på annat sätt och
öfverlemnar åt träsnidaren sjelf att återgifva det med
de erforderliga strecken. På detta sätt underlättas
arbetet för båda, och en någorlunda skicklig xylograf
skall alltid gifva sådana antydande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
