Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den gamla boktryckarkonstens teknik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tid hade sitt uppehälle af samma konst, genom hvilken
deras egen skulle gå under. Visserligen hade redan
Schöffer, mästaren i konsten att snida bokstäfver och
sirater, satt sig i stånd att trycka sina färglagda
initialer på samma sätt som den öfriga texten, men
det dröjde dock ännu någon tid, innan träsnidarna
slogo sig på äfven denna gren och färgtrycket
derigenom kunde blifva allmännare. En gång infördt,
växte det hastigt och gick slutligen ända till
en öfverlastning, som i synnerhet visar sig på de
brokiga titelbladen. Sålunda se vi redan från början
boktryckarkonsten gå hand i hand med träsnideriet
och på sätt och vis äfven med måleriet. Med konstens
förfall och smakens vexling ändrades äfven dessa
förhållanden. De färglagda bokstäfverna och
utsiringarna försvunno snart helt och hållet ur de
tryckta verken, och träsnittet bibehöll endast den
mycket anspråkslösa rolen att få förse dem med några
obetydliga sirater, såsom rosetter, slutvignetter och
dylikt. Träsnidarkonsten hade också råkat i förfall,
och ända långt in i vårt århundrade hjelpte man sig,
när en bok någon gång skulle
erhålla en präktigare utstyrsel, med kopparstick, som
stundom intrycktes i texten. På hvilket mångsidigt
och storartadt sätt träsnittet i våra dagar åter
kommit till heder, känner hvar och en af den mängd
illustrerade tidningar och böcker, som oupphörligt
se dagen, medan färgtrycket nästan blifvit en
sjelfständig konstgren,
Fig. 502. Ett boktryckeri i 18:de århundradet (1780).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
