Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men om de gamla det oaktadt ej lärde sig konsten
att trycka böcker, voro de dock ej i förlägenhet om
utvägar att skaffa sig en stor mängd handskrifna
exemplar af samma bok; de läto, som vi sett,
afskrifva henne i en massa exemplar på en gång. Hade
en bokhandlare utsigt att få afsättning på en bok,
samlade han det nödiga antalet afskrifvare, femtio,
hundra eller flere; en dikterade högt, ord för ord,
medan de andra skrefvo, och på detta sätt åstadkoms
en så stor upplaga, som var tillräcklig att fylla
det literära behofvet på en tid, då böcker ej,
som nu, voro i allas händer, utan endast ett
fåtal högt bildade från dem hemtade njutning och
undervisning. Det oaktadt var de båda klassiska
folkens, i synnerhet grekernas, literatur så rik,
att det, som deraf bibehållit sig till vår tid,
endast är en liten bråkdel af det hela, Sålunda hade
grekerna allena mer än 4 000 sorg- och lustspel,
af hvilka vi i original endast ha qvar 44 jemte
några andra i romerska efterbildningar. Alla de
öfriga ha gått förlorade. Ej bättre har det gått de
öfriga literaturgrenarna, arbetena i naturvetenskap,
matematik, filosofi, politik, historia, moral,
medicin o. s. v. Det mesta har blifvit förstördt
och återstoden på mångfaldigt sätt förderfvad och
stympad. Icke desto mindre måste man förvånas öfver,
att ens så mycket kunnat räddas från den långa
natt, som ligger emellan den gamla kulturperioden
och odlingens pånyttfödelse. Sedan genom sedernas
urartande och medborgarandans utslocknande först
grekerna och sedan romarna fallit från sin höjd
och det romerska verldsriket förlorat sin inre
sammanhållande kraft, rusade barbariska grannfolk
till för att ärfva den tidens »sjuke man», och
södra Europas en gång så blomstrande kulturländer
blefvo skådeplatsen för en förfärlig förstöring
och ödeläggelse. I flera århundraden varade denna
öfversvämning. De särskilda folkstammarna, så väl
de europeiska som de nya öster ifrån invandrade,
trängde på hvarandra, och ur denna förvirring framgick
småningom den nya europeiska statsbildningen. I denna
den råa styrkans tid, som historien betecknar med
namnet folkvandringarna, funno kultur och vetenskap
naturligtvis endast några få tillflyktsorter. Folken
voro försänkta i okunnighet och råhet, och med
undantag af det andliga ståndet var till och med
konsten att läsa och skrifva under den tidigare
delen af medeltiden endast känd af några få,
Kyrkans tjenare syselsatte sig nästan uteslutande
med att skrifva offentliga handlingar, andliga och
verldsliga uppsatser samt att kopiera biblar och
andra handskrifter. Kejsare och furstar valde bland
dem sina kanslerer, handsekreterare och notarier.
Obestridligt är, att klostren under medeltiden
inlagt stor förtjenst om bevarandet af den klassiska
literaturens qvarlefvor. Deremot bekymrade de sig
föga om deras spridning. Deras trånga uppfattning
föreföllo dessa gamla hedniska och profana verk
motbjudande och farliga; också fingo de endast med
högre tillåtelse utlemnas till läsning. Så obekanta
och vanryktade voro de gamla författarna, att vid
Virgilius’ namn kunde fästa sig begreppet om en stor
trollkarl. Dessutom var det endast få, som förstodo
de gamla. För att ej tala om grekiskan hade till och
med latinet med tiden blifvit så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
