Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Runskriften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
under århundradena närmast e. Kr. brukliga runraden
eller, som man stundom, ehuru mindre riktigt, säger,
»runalfabetet». Dessa runor plägar man nu kalla de
äldre, till skilnad från de yngre, som
begagnades i norden under hednatidens sista århundraden och i
början af den kristna tiden.
I norden finnas äfven flera stenar ristade med dessa
äldre runor. En sådan runsten, hvilken förr stått
vid Möjebro i Hageby socken, Upland, är afbildad
här nedan (fig. 477). Stenen är nu rest vid Hageby
prestgård. Nederst ses en beväpnad man till häst och
deröfver en i två räta linier afdelad inskrift, som
skall läsas från höger till venster. Denna afvikelse
från det nu brukliga sättet förekommer äfven på några
andra inskrifter med de äldre runorna, men icke på
dem alla.
De äldre runorna synas ha varit gemensamma för
de flesta germaniska stammar, och man har också
funnit inskrifter med sådana runor icke blott i
de skandinaviska länderna, utan äfven i Tyskland,
i Valakiet, der gotiska stammar fordom bott,
i burgundernas land samt i England. I sist nämda
land, dit runorna kommo med de omkring år 450 dit
inflyttade angelsachserna, äro runinskrifter i stort
antal bevarade. Runraden, föga afvikande från dem
på Vadstenabrakteatet, finnes äfven på en förgyld
silfverbrosch från Charnay i Bourgogne och på en dolk
från Thames vid London. De s. k. »angelsachsiska»
och »tyska» runorna äro sålunda i hufvudsaken de
samma som de äldre nordiska.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
