Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skriftens begynnelser - Bildskriften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en dylik knutskrift uttrycka hela satser känna dock
nu mera endast högst få infödingar, och de hemlighålla
sorgfälligt sin vetenskap för europeerna.
Detta slags skrift, som går ut på att genom
materiela föremål meddela sig med frånvarande, var
i sin användning allt för inskränkt och obeqväm, i
sitt beteckningssätt allt för obestämd, att hon skulle
kunnat utöfva något betydande inflytande på ett folks
andliga utveckling och möjliggöra en literatur. Redan
den omständigheten, att man efter öfverenskommelse
tillade saker och ting en betydelse, som ej stod i
något sammanhang med deras natur och väsen, gjorde
all vidare utveckling af en sådan materiel skrift
omöjlig. Först då man började beteckna föremålen med
deras bild, blef skriften ett kulturelement.
Bildskriften har varit hvart enda skriftsystems
ursprung. I sjelfva verket kan också ingenting vara så
naturligt, ingenting för det enkla, föga utvecklade
förståndet så sjelfmant erbjuda sig som bruket af
bilder för att väcka föreställningar om föremål,
ett förhållande, som man ofta iakttagit hos barn och
döfstumma, som ej kunna skrifva.
Amerika är bildskriftens klassiska land; här
träder hon oss ännu ren och oförvanskad till
mötes. Trädens bark, afskalade trädstammar,
släta klippväggar tjenade indianen till papper vid
hans första skrifförsök. Härpå antecknade han till
underrättelse för de förbigående, huru många krigare
varit lägrade på detta ställe, huru många skalper
han tagit, hvart han ämnade sig och huru många dagar
förflutit, sedan han lemnade hemmet. Det mötte ingen
svårighet att i bild framställa hvad naturen i
synlig gestalt företer. Menniskan återgafs
endast i ett groft utkast. En ring var hufvudet, och
streck betecknade armar och ben. En menniskofigur utan
hufvud förestälde en slagen fiende. Men så inskränkt
indianernas idekrets än må ha varit, måste de dock
ha egt vissa abstrakta begrepp. Huru uttryckte de nu
dessa, t. ex. ära, makt, i bild?
Fig. 464. Grafvård med bildskrift öfver en
tsjippevayhöfding.
När vi vilja uttrycka oss poetiskt, begagna vi ord
af sinlig betydelse till betecknande af abstrakta
begrepp, säga t. ex. lager i stället för ära, spira
i stället för herskarmakt o. s. v. Alldeles på samma
sätt gjorde nu äfven indianerna. Bilden af en sak,
som företrädesvis eger en viss egenskap, användes
till betecknande af denna egenskap sjelf. Så betydde
solen ljuset, örat hörseln, ögat synen o. s. v.
Man kan läsa en sådan indiansk bildskrift och förstå
hennes innehåll utan att känna det språk, med hvars
ord de, som nedskrifvit henne, uttryckt sina tankar,
och detta är så mycket lättare, som i följd af
indianstammarnas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
