Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den romerska bygnadsstilen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förfall, ett förfall, som man förgäfves sökte hämma genom
att sorgfälligt iakttaga symmetrins fordringar och
ängsligt följa vissa faststälda regler. Så uppstälde
man de fem kolonnordningarna: 1) den toscanska,
som uppstod ur den tuskiska (vår kännedom om denna
inskränker sig till den beskrifning, som den romerske
arkitekturskriftställaren Vitruvius lemnat); 2) den
romersk-doriska, som skilde sig från den grekiska
hufvudsakligen derigenom, att kolonnen fick en fot och
att undersidan af den öfversta, starkt framspringande
plattan blef rikare dekorerad; 3) den joniska med
fyra från hörnen utspringande voluter, i stället för
den vanliga anordningen med två fram och två bak;
4) den korintiska; 5) den romerska eller komposita,
ännu rikare dekorerad än den korintiska och försedd
med ett grannare och tyngre kapitäl (fig. 205).
Öfver allt, i alla delar af det romerska verldsriket,
men förnämligast i sjelfva hufvudstaden uppstod ett
stort antal präktiga bygnader, tempel, palats och
andra bygnader för allmänna ändamål. De romerska
templen liknade först temligen nära de grekiska,
Likväl blefvo de luftiga kolonnhallarna utomkring
cellan allt mer sällsynta, och slutligen antyddes de
på sin höjd genom half kolonner; i stället utvidgade
man förhallarna och använde rikare prydnader i
det inre.
Sjelfva cellan, dels aflängt fyrkantig, såsom
den grekiska, dels rund (fig. 207) eller med båda
formerna sammanblandade (fig. 208), hade vanligen
hvälfdt tak. Bättre än alla beskrifningar skola
afbildningar åskådliggöra det sagda. Utom det till
Julius Cæsars ära bygda, nu mera under namnet
Maison carrée bekanta templet i Nîmes (fig. 206),
gifva vi derför en afbildning af Sibyllatemplet i
Tivoli (fig. 209) och en rekonstruerad interiör af
Jupiter-Stators-templet i Rom (fig. 210), hvaraf ty
värr endast några gesimsfragment nu mera återstå.
Fig. 206. Maison carrée i Nîmes.
För grafvårdarna bibehöllos under konungaperioden
de etruskiska formerna, och ännu under republikens
dagar voro de högst enkla. Man nöjde sig med en
sten med inskrift, en släthuggen klippvägg med den
dödes embetsinsignier. Under kejsartiden började man
använda mera prakt på grafvarna. I synnerhet i Roms
omedelbara närhet utbildade sig flerfaldiga slag af
grafvårdar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
