Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Egyptisk stil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Till den 4:e dynastin (3914–3466) höra de tre stora
pyramiderna vid Gizeh (fig. 162), af hvilka den första
och största bygdes af Safi eller Kufu (Keops), den
andra af Sensaufi, Kennu Kufu (Kafra), den tredje af
Menkersi, Menkeres (Ramenka eller Mykerinos).
Keops’ pyramid har enligt Thevenots mätningar 765 fots
längd vid basen, 461 fots höjd och 208 trappsteg,
som likväl fordom voro utfylda med skråa, polerade
granitblock.
Konung Fiops, hvilken tillhörde 6:e dynastin och
lefde omkring 3 000 år f. Kr., säges hafva uppfört
de första obeliskerna. Från honom härstamma äfven
grottgrafvarna i Zauiet el Meitin, hvilkas väggbilder,
jemförda med det lilla templet på Kafrapyramidens
östra sida samt med cellan i Totmes III:s för öfrigt
nyare tempel i Tebe m. fl., ge oss ett begrepp om
tempelformerna under denna första period. Enligt
hvad man kan sluta häraf, bestodo samtliga templen,
det af Menes till Ftas ära (omkr. 5 000) bygda ej
undantaget, väsentligen af en långsträckt cella
med eller utan sluten förhall, omgifven af en
pelarhall, hvars pelare likväl reste sig från höga
bröstningsmurar. Ursprungligen voro dessa pelare
fyrkantiga, men så småningom förvandlades först
blott de, som flankerade ingången, sedan äfven de
öfriga, genom kanternas affasning till åttkantiga,
derpå till sextonsidiga, slutligen till runda
kolonner. Hörnpelarna måste nu för fasthetens
skull göras starkare och bredare; derpå drogos
mellankolonnerna ned till golfvet, och nu stod
bröstningsmuren emellan dem. Man hade lärt att
skilja bröstning från grund, fyllande, förenande
partier från stödjande, men derjemte såg man i
stöden ej blott bärande delar, utan på samma gång
begränsande. Hörnpelaren blef härigenom från att
vara ett förstärkt stöd en murmassa, pelarhallen
blef ej längre en kring bygnadens kärna upprest
ställning, utan framstod utåt som en fönsterräcka
i omfattningsmuren. I följd häraf gaf man nu denna
samma lutande gestalt, som boningshusens
ytterväggar, cellans väggar och de äldsta
pyramidernas trappafsatser hade haft. Yttertaket
var platt, kranslistens hålkäl synes ej höra till
de ursprungligaste formerna; den framträder först
på Menkeres’ sarkofag. Men just denna har att
uppvisa flera former, som häntyda på en föregående
träbygnadsstil, hvilken likaledes medverkat vid
bildandet af de sextonsidiga protodoriska
kolonnerna å grafvarna vid Beni-Hassan, särskildt
af deras bjelklag (fig. 163).
Fig. 163. Graf vid Beni-Hassan.
De flesta af de bygnader, hvilka bäras af sådana
kolonner, deribland de af Sesurtesen III uppförda
borgarna vid Semne och Kumne, Pats tempel i Karnak,
Hor Amuns i Yadi-Halsa och templet vid Elitya, å hvars
kolonner hatorsmasker redan pryda kapitalen (se fig.
164), höra till 12:e dynastin, alltså tiden mellan
2700–2500. Det sista härrör från Amenemeha III, kallad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
